HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUS
Registrets betydelse
Hjärt-kärlsjukdom är fortsatt den ledande orsaken till död i Sverige, liksom i resten av världen. Den dominerande hjärt-kärlsjukdomen är kranskärlssjukdom som kan orsaka både kronisk sjukdom (kärlkramp) och akuta händelser (hjärtattack). Majoriteten av de personer som dör på grund av hjärt-kärlsjukdom avlider före ankomst till sjukhus på grund av ett plötsligt oväntat hjärtstopp. De flesta av dessa drabbas av en plötslig elektrisk storm i hjärtat, ett kammarflimmer, som leder till ett hjärtstopp. Ett stillastående hjärta innebär att kroppens organ drabbas av syrebrist, vilket inom 5 minuter leder till hjärnskador och inom 20 minuter uppstår hjärtskador. Om behandling inte startas inom 15 minuter är chansen till överlevnad mycket liten.
För de personer som kommer levande till sjukhus finns avancerade resurser, kunskap och erfarenhet som ökar chansen för överlevnad. Således kan en stor andel räddas till livet. Som nämnt ovan är tidsfördröjningen från hjärtstopp till påbörjad behandling avgörande. För varje minut som går så minskar chanserna för överlevnad.
Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret har studerat hjärtstopp utanför sjukhus sedan 1990. Ett hundratal vetenskapliga publikationer är baserade på data från registret och därutöver har en årlig rapport publicerats. I dessa publikationer, liksom i årsrapporterna har både patienterna och vårdkedjan studerats omsorgsfullt. Detta har kastat ljus över kunskapsluckor och förbättringspotential på nationell och lokal nivå. Registret för hjärtstopp utanför sjukhus är världsunikt eftersom det inbegriper samtliga landets ambulansenheter och sjukhus.
Hjärtstartare (defibrillator)
Den viktigaste behandlingen för flertalet av dessa personer är en elektrisk chock genom hjärtat med en hjärtstartare (på medicinskt språk defibrillator). Defibrillering innebär att man skickar en sådan elektrisk chock genom hjärtat. En eller flera defibrilleringar kan återföra hjärtat till normal rytm och funktion. Samtliga ambulansfordon har idag hjärtstartare ombord. Dessvärre tar det i de flesta fall allt för lång tid från hjärtstopp till defibrillering. Det gäller således att organisatoriskt skapa förutsättningar för en tidigare behandling med hjärtstartare.
Betydelsen av hjärt-lungräddning (HLR)
Sannolikheten att överleva ett hjärtstopp ökar dramatiskt om personens andning och cirkulation på konstgjord väg kan hållas igång i väntan på ambulansens ankomst. Det finns en enkel metod för att åstadkomma detta, nämligen hjärtlungräddning (HLR). HLR innebär att man omväxlande trycker på bröstkorgen för att hålla cirkulationen igång och med mun-till-mun-metoden blåser in luft i lungorna. För att en person som har drabbats av hjärtstopp skall få denna ökade chans att överleva krävs det att på platsen finns en person som har lärt sig hjärt-lungräddning och är villig att tillämpa sitt kunnande.
Miljontals svenskar har utbildats i HLR
För att hjärt-lungräddning skall få betydelse för överlevnad vid hjärtstopp krävs således en mycket omfattande utbildningsverksamhet, helst riktad mot de personer som har störst sannolikhet att vara närvarande vid en akut hjärtattack eller annan händelse som leder till hjärtstopp. I Sverige finns sedan 30 år en mycket effektiv sådan utbildningsverksamhet. Idag har närmare 5 miljoner kursdeltagare genomgått HLR-utbildning (upprepade utbildningstillfällen inräknade). Parallellt med detta har defibrillatorer blivit allt vanligare på offentliga platser. Offentliga defibrillatorer är konstruerade så att även lekmän skall kunna använda dem. Förutsättningarna för överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus har således ökat de senaste decennierna.
Det är inte bara personer med hjärtsjukdom som drabbas av hjärtstopp. Det finns också andra patientgrupper i samhället som av andra anledningar drabbas, till exempel i samband med trafikolyckor, överdoser, självmordsförsök, drunkningstillbud m fl. Även i dessa fall kan ett snabbt omhändertagande förhindra att ett hjärtstopp resulterar i död.
Registrets syfte
- Kartlägga de individer som drabbas och omständigheterna kring hjärtstoppet.
- Ge en detaljerad beskrivning av tidsförlopp och behandling utanför sjukhus.
- Registrera effekten av behandling i form av kort- och långtidsöverlevnad.
- Kartlägga cerebral funktion och livskvalité bland patienter som överlevt hjärtstopp.
- Genom årlig sammanställning av data och återrapportering till deltagande ambulansdistrikt skapa ett stimulus för kontinuerliga förbättringar av behandlingsmetoder och organisationer.
- Genom ett nationellt register skapa tillräckligt stora patientmaterial för att kunna identifiera de bästa behandlingsmetoderna och återföra sådan information till deltagande ambulansdistrikt.
Inklusionskriterier
Alla patienter som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus och där någon form av behandling påbörjas av ambulanspersonal eller före ambulanspersonalens ankomst skall inkluderas. Detta innebär att patienter med hjärtstopp där inte någon behandling givits vare sig av vittne eller av ambulanspersonal inte skall inkluderas. Med behandling menas basal eller avancerad hjärt-lungräddning. Ett undantag utgör de patienter där ett vittne har påbörjat hjärt-lungräddning före ambulansens ankomst, men där ambulanspersonalen aldrig påbörjat hjärt-lungräddning p g a säkra dödstecken (likstelhet). Dessa patienter skall inte inkluderas i registret.
Karaktäristika & behandling
Patientmaterial
Under tiden 1990-2020 har totalt 111087 patienter med hjärtstopp utanför sjukhus rapporterats. Inflödet av rapporter var relativt stabilt mellan 1992 och 1998, varefter en minskning sågs under åren 1999 till 2007. Därefter ses en klar ökning under det senaste decenniet (Figur 1A). Under år 2020 rapporterades 5897 fall, vilket är ungefär lika många som de två föregående åren. Andelen kvinnor har ökat från cirka 30% till 35% under årens gång (Figur 1B). Under åren 2002 till 2009 var cirka 70% av fallen bevittnade (Figur 1C) men därefter sjunker andelen bevittnade fall till cirka 63%. Som framgår i Figur 1D är åldersfördelningen relativt stabil över tid.
Orsak till hjärtstopp
År 1990 orsakades cirka 80% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av hjärtsjukdom. År 2020 orsakades cirka 51% av hjärtsjukdom, vilket är den lägsta siffran någonsin. I gengäld utgör andra orsaker till hjärtstopp en allt större andel. År 2020 var självmordsförsök den bakomliggande orsaken i 3.7% av fallen, vilket är den högsta siffran någonsin. Likaledes noteras år 2020 den högsta siffran någonsin för hjärtstopp orsakade av lungsjukdom (7.2%).
I Figur 2B redovisas orsaker till hjärtstopp i åldrarna 0 till 15 år. I denna åldersgrupp ser vi en omvänd trend; hjärtsjukdom blir en allt vanligare orsak till hjärtstopp i denna åldersgruppen. Plötslig spädbarnsdöd har blivit allt ovanligare. År 2020 noterades den lägsta siffran (2.8%) för olycksfall/trauma på över ett decennium. Observera att flertalet av dessa siffror baseras på få rapporter. Som framgår av Figur 2B behöver registret se över klassifikationen Annat, som nu utgör närmare 40% av alla fall.
Nedan redovisas orsaker till hjärtstopp i åldrarna 16 till 40 år. I denna åldersgrupp är överdoser, självmord, olyckor och hjärtsjukdom de vanligaste orsakerna. År 2020 var överdos och självmordsförsök de bakomliggande orsakerna i ungefär hälften av fallen. År 2020 noteras den högsta siffran någonsin för självmordsförsök (23.2%).
Här redovisas orsaker till hjärtstopp bland individer som är minst 65 år gamla. I denna population är hjärtsjukdom och lungsjukdom de dominerande orsakerna.
Ålder och kön
Ålder och könsfördelning presenteras i Figur 3A till 3F. Medianåldern i hela materialet är 71.5 år och den har varit relativt oförändrad sedan 1990. Ålderspannet sträcker sig från 0 till över 100 år. Totalt är ungefär 67% av individerna män men andelen kvinnor ökar med åldern. Bland individer som är över 80 år utgör män 58%.
Medianåldern för kvinnor i hela materialet är 74.0 år och denna siffra är relativt oförändrad sedan år 1990.
Medianåldern för män i hela materialet är 70.4. Det innebär att män är nästan 4 år yngre än kvinnor då de drabbas av hjärstopp utanför sjukhus. Medianålder för män har likaledes varit stabil under årens gång.
Plats för hjärtstopp
Hjärtstopp inträffade i hemmet i 70% av alla fallen. Bland män inträffade 66% av hjärtstoppen i hemmet, jämfört med 78% av hjärtstoppen bland kvinnor (Figur 4A & 4B).
Bland de hjärtstopp som inträffar i hemmet hade cirka 19% defibrillerbar rytm. Motsvarande siffra för hjärtstopp på offentlig plats var cirka 41% (Figur 4C).
Bland de allmänna platserna så var gator och torg de vanligaste lokalisationerna för hjärtstopp. Detaljer för Offentliga platser och Övriga platser redovisas i Tabell 1 och Tabell 2.
| Tabell 1. Plats för hjärtstopp, offentliga platser | |
|---|---|
| Plats | Andel (%) |
| Gata/torg | 48.6 |
| Park/terräng | 12.4 |
| Sportanläggning | 9.1 |
| Arbetsplats | 7.1 |
| Affärscenter | 6.9 |
| Badplats | 4.2 |
| Vattendrag | 3.7 |
| Tågstation | 2.5 |
| Nöjesplats | 2.3 |
| Övrigt | 1.2 |
| Kyrka | 1.1 |
| Flygplats | 0.8 |
| Tabell 2. Plats för hjärtstopp, övriga platser | |
|---|---|
| Plats | Andel (%) |
| Ambulans | 36.5 |
| Övrigt | 35.4 |
| Vårdhem | 21.0 |
| Vårdcentral/jourcentral | 2.1 |
| Hotellrum | 1.6 |
| Privat kontor | 1.3 |
| Tandvård | 1.2 |
| Sjukhus utan eget akutteam/egen larmorganisation | 0.9 |
Trender i den initiala rytmen vid hjärtstopp
Kammarflimmer kallas ventrikelflimmer (VF) på medicinskt språk. I gruppen med VF brukar man också inkludera personer som har ventrikeltakykardi (VT) utan puls. Det är just VF och VT som kan behandlas med defibrillering. Personer som inte har VF eller VT kan inte behandlas med defibrillering och detta innebär en mycket sämre prognos.
Som ses i Figur 5A och 5B så minskade andelen fall med kammarflimmer över tid såväl bland bevittnade som icke bevittnade fall. Denna minskning är ogynnsam och dessvärre uttalad. Bland bevittnade hjärtstopp har andelen minskat från cirka 58.9% år 1990 till 28.3% år 2020. Bland icke bevittnade hjärtstopp har andelen med kammarflimmer minskat från 21.9% år 1990 till 8.7% år 2020.
Andelen kardiella hjärtstopp (dvs hjärtstopp orsakade av hjärtsjukdom) som är defibrillerbara har sjunkit från 48.9% år 1990 till 28.9% år 2020. I alla grupper så ses en motsvarande ökning av fall med icke defibrillerbar rytm, men det är i första hand PEA som ökar.
Förbättringsarbete
Tidigt larm
Den första länken i kedjan som räddar liv är tid mellan hjärtstopp och larmsamtal (112). I denna analys har enbart de fall som bevittnats av en bystander under perioden 2007 till 2020 inkluderats. Som framgår av Figur 6 har mediantiden mellan hjärtstopp och larm varit stabil (medianvärde 2 min) under det senaste decenniet. År 2020 är dock första gången som den 25% percentilen är 0 minuter.
Tidig hjärtlungräddning (HLR)
Den andra länken i kedjan som räddar liv är hjärtlungräddning (HLR). Ett ofta använt mått på denna är andelen patienter som erhåller hjärtlungräddning före ankomst av ambulans. Vad beträffar andelen som får HLR av en bystander (person som inte utlarmats till hjärtstoppet) så har den frekvensen ökat från 29.1% år 1990 till 66.4% år 2020. Denna förbättring är sannolikt ett resultat av omfattande HLR-utbildning som ägt rum ute i landet. Som också framgår av Figur 7 så har andelen som fått hjärtlungräddning ökat både bland bevittnade och icke bevittnade fall. Om man räknar in HLR givet av polis, räddningstjänst och SMS-livräddare så har >80% erhållit HLR innan ambulasens ankomst år 2020.
Av Figur 8 nedan framgår att i de fall HLR utförts innan ambulansens ankomst så har lekmän oftast varit först att utföra HLR.
I Figur 9 nedan visas hur mediantiden från hjärtstopp till start av HLR successivt sjunkit från 10 minuter år 1990 till 1 minut år 2020.
Tidig defibrillering
Tiden mellan hjärtstopp och defibrillering är helt avgörande för chansen till överlevnad. Tid mellan hjärtstopp och första defibrillering redovisas i Figur 10. Här noteras att mediantiden inte har förbättrats nämnvärt under årens gång. Under hela perioden har mediantiden varit 10 minuter eller högre.
Av Figur 11 framgår att i de fall en defibrillator kopplats innan ambulansens ankomst så har den använts i en tredjedel av fallen.
Figur 11B visar hur stor andel (i de fall en publik hjärtstartare anslöts) av de som hade en initialt defibrillerbar rytm som defibrillerats innan ambulansens ankomst. År 2020 noteras den lägsta siffran någonsin.
Ambulansens responstid
Responstiden definieras som tiden mellan utlarmning (från larmcentralen) och ankomst av ambulans till patienten. Som framgår av Figur 12 har responstiden ökat under årens gång. Responstid var 5 minuter (median) under de första åren. Därefter ökar den gradvis och år 2020 var responstiden 11 minuter. Detta är den mest ogynnsamma trenden som observeras i registret. Baserat på denna trenden kan man förvänta sig att andelen hjärtstopp med kammarflimmer som första registrerade rytm ska minska under årens gång, vilket också är fallet (Figur 5A och 5B).
Behandling före ambulansens ankomst
Dessa resultat inbegriper endast rapporter från år 2016 till 2020. Vad beträffar utlarmade enheter så var ambulansen först på plats i 74.5% av fallen. I resterande fall var polis, brandkår eller räddningstjänst först på plats. Eftersom dessa enheter också har HLR-kompetens och defibrillatorer i de flesta fordonen så förväntas utlarmning av dessa enheter öka överlevnaden.
I Figur 14 visas vilken typ av behandling som gavs när bystanders utförde HLR. I ungefär två tredjedelar av fallen utförs HLR enbart med bröstkompressioner. I en tredjedel av fallen gav bystandern både bröstkompressioner och ventilation.
I de fall då HLR påbörjades innan ambulansens ankomst hade telefoninstruktion givits till 63%. En hjärtstartare anslöts före ankomst av ambulansen i 11% av fallen och behandling med en defibrillator utfördes i 36% av dessa fall.
Överlevnad
Andelen som överlever 30 dagar
Andelen patienter vid liv efter 30 dagar har fram till 2001 pendlat mellan 4% och 5%. Från 2000 och framåt ser man en snabb ökning i överlevnad. År 2000 var 4.4% vid liv efter 30 dagar och motsvarande siffra år 2020 var 10.5% (Figur 15). En statistisk analys av trenden de senaste 10 åren visar att ingen ändring skett avseende överlevnad till 30 dagar.
Antal framgångsrika livräddaringripanden
Antalet framgångsrika livsräddaringripanden är ett av de viktigaste måtten på verksamhetens arbete. Denna siffra anger antal fall där behandlingen resulterar i att personen återupplivas och är vid liv efter 30 dagar. Siffran har ökat successivt och uppgick till 592 liv år 2020 (Figur 16). Det noteras dock att ingen ökning har skett under de senaste sex åren.
Samband med första registrerade hjärtrytmen
Figur 17 visar andel patienter vid liv efter 30 dagar i relation till den första hjärtrytmen. Som framgår av figuren så ökar överlevnaden bland patienter som har ett kammarflimmer (VF/pVT). År 2020 överlevde 34% av samtliga fall med VF/pVT. Motsvarande siffra under 1990-talet var cirka 10%. Således har överlevnaden i denna gruppen ökat mer än 3 gånger sedan 1990-talet. Bland patienter med asystoli har överlevnaden ökat från 0.6% år 1990 till 1.5% år 2020. Bland patienter med PEA har överlevnaden ökat från 1.8% till 5.7%.
Ålder och kön
Som framgår av Figur 18 så var överlevnaden bland män och kvinnor likartad omkring år 1997 men den efterföljande ökningen (i överlevnad) är mer uttalad för män. År 2020 överlevde 11.9% av männen medan motsvarande siffra hos kvinnor var 7.9%.
I relation till ålder ses också tydliga skillnader i överlevnad över tid (Figur 19). Överlevnaden har alltid varit lägst bland äldre individer och likaledes är förbättringen minst uttalad bland äldre. Faktum är att de senaste åren varslar om en diskret nedåtgående trend för äldre. De yngsta individerna har gjort den mest uttalade förbättringen i överlevnad. Det skall dock noteras att antalet fall är lågt bland de yngsta, varför värdena fluktuerar mer under årens gång.
Regionala jämförelser
Regionala jämförelser avseende karaktäristik och överlevnad redovisas i Figur 20. Denna typ av diagram skall inte användas för att dra slutsatser om skillnader i olika regioners förmåga att rädda liv. Eventuella skillnader kan förklaras av bland annat case-mix (regionala skillnader i patienternas karaktäristika). Siffrorna presenteras ändå ojusterat för case-mix, för att presentera faktiska siffror.
Överlevnad
Karaktäristika
| Tabell 3. Karakteristik efter hjärtstopp utanför sjukhus (2015-2020) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Allmän plats avser hjärtstopp som inträffar på allmän plats. Icke allmän plats och Hemmet avser hjärtstopp som inträffar på dessa platser. Asystoli, PEA, VF/pVT avser initiala hjärtrytmer vid hjärtstopp. Hjärtsjukdom avser andelen vars hjärtstopp bedöms bero på hjärtsjukdom. | |||||
| Ålder | Kvinnor | Hjärtstopp i hemmet | VF/pVT | Hjärtsjukdom | |
| Västra Götaland | 67.38 (20.90) | 2301 (35.1) | 4827 (73.2) | 1240 (20.5) | 3132 (58.5) |
| Halland | 70.03 (18.45) | 434 (33.7) | 917 (70.9) | 237 (19.9) | 672 (62.2) |
| Dalarna | 68.94 (18.91) | 449 (35.2) | 904 (70.6) | 246 (21.4) | 684 (61.9) |
| Örebro | 65.87 (20.51) | 177 (30.5) | 396 (68.2) | 130 (24.6) | 324 (61.6) |
| Gotland | 70.17 (15.78) | 54 (26.2) | 140 (68.0) | 44 (25.9) | 145 (71.8) |
| Södermanland | 63.16 (149.26) | 397 (34.4) | 808 (70.0) | 237 (24.1) | 591 (58.3) |
| Västmanland | 67.52 (20.19) | 283 (33.7) | 588 (70.0) | 182 (23.8) | 460 (62.3) |
| Jönköping | 69.19 (18.46) | 455 (34.3) | 1004 (74.9) | 262 (21.5) | 735 (65.5) |
| Norrbotten | 66.98 (19.58) | 276 (30.3) | 622 (68.3) | 204 (24.7) | 558 (67.3) |
| Kronoberg | 69.30 (19.16) | 209 (38.0) | 395 (71.7) | 129 (25.2) | 327 (70.5) |
| Gävleborg | 67.62 (19.68) | 424 (34.1) | 874 (70.1) | 227 (20.1) | 610 (62.0) |
| Västernorrland | 69.32 (18.11) | 306 (32.1) | 704 (73.7) | 188 (21.3) | 588 (68.3) |
| Kalmar | 69.15 (19.87) | 435 (36.6) | 862 (72.4) | 248 (24.4) | 663 (63.1) |
| Västerbotten | 65.90 (19.95) | 232 (28.2) | 535 (65.0) | 177 (23.5) | 484 (64.5) |
| Värmland | 69.75 (17.59) | 328 (34.1) | 730 (75.8) | 174 (20.4) | 511 (62.2) |
| Uppsala | 66.68 (20.96) | 342 (30.7) | 794 (71.2) | 198 (19.7) | 578 (58.7) |
| Östergötland | 67.22 (20.66) | 617 (34.9) | 1241 (70.0) | 292 (19.6) | 843 (55.5) |
| Jämtland | 66.95 (20.34) | 94 (33.0) | 193 (67.7) | 54 (22.1) | 162 (66.7) |
| Stockholm | 56.72 (31.48) | 2495 (36.0) | 4873 (72.1) | 1200 (22.5) | 2792 (53.4) |
| Blekinge | 70.91 (20.95) | 223 (35.7) | 429 (68.6) | 112 (19.5) | 321 (59.1) |
| Skåne | 67.81 (20.79) | 1168 (33.1) | 2565 (72.4) | 712 (21.9) | 1890 (62.7) |
Tidsintervaller
| Tabell 4. Tidsintervaller efter hjärtstopp utanför sjukhus (2015-2020) | ||||
|---|---|---|---|---|
| Tidsfördröjningar anges med median och interkvartilavstånd. Kolumnen Defibrillerad anger hur många (n, %) som defibrillerats. Bystander-HLR anger hur många (n, %) som erhållit bystander-HLR. | ||||
| Tid till utlarmning | Tid till HLR | Tid till defibrillering | Tid till ambulans ankomst | |
| Västra Götaland | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 17.00 [11.00, 26.00] | 13.00 [9.00, 19.00] |
| Halland | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [1.00, 6.00] | 15.00 [10.00, 22.00] | 12.00 [8.00, 16.00] |
| Dalarna | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 7.00] | 17.00 [12.00, 25.00] | 14.00 [10.00, 20.00] |
| Örebro | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [1.00, 8.00] | 14.00 [10.00, 21.00] | 10.00 [7.00, 15.00] |
| Gotland | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [1.00, 5.00] | 16.00 [12.00, 24.00] | 13.00 [10.00, 19.50] |
| Södermanland | 3.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 10.00] | 17.00 [10.00, 25.00] | 13.00 [9.00, 19.00] |
| Västmanland | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 7.00] | 15.00 [9.00, 23.50] | 11.00 [7.00, 15.00] |
| Jönköping | 2.00 [1.00, 5.00] | 5.00 [1.00, 10.00] | 19.00 [12.00, 27.50] | 14.00 [10.00, 20.00] |
| Norrbotten | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 10.00] | 15.00 [10.00, 25.50] | 12.00 [8.00, 18.00] |
| Kronoberg | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 15.00 [10.00, 24.00] | 13.00 [9.00, 22.00] |
| Gävleborg | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 16.00 [11.00, 25.00] | 11.00 [8.00, 17.00] |
| Västernorrland | 3.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 9.00] | 20.00 [14.00, 30.00] | 15.00 [10.00, 21.00] |
| Kalmar | 3.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 10.00] | 18.00 [12.00, 27.75] | 15.00 [9.00, 20.00] |
| Västerbotten | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 5.00] | 17.00 [12.00, 27.50] | 14.00 [9.50, 20.50] |
| Värmland | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [1.00, 9.00] | 17.50 [12.00, 25.00] | 15.00 [10.00, 22.00] |
| Uppsala | 2.00 [1.00, 3.25] | 2.00 [0.00, 6.00] | 16.00 [10.00, 25.00] | 12.00 [8.00, 17.25] |
| Östergötland | 2.00 [1.00, 4.00] | 4.00 [1.00, 10.00] | 14.00 [10.00, 23.00] | 11.00 [9.00, 17.00] |
| Jämtland | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.50 [1.00, 6.75] | 17.50 [9.25, 32.25] | 13.00 [8.00, 24.50] |
| Stockholm | 2.00 [1.00, 5.00] | 6.00 [1.00, 12.75] | 15.00 [10.00, 24.00] | 20.00 [11.00, 40.00] |
| Blekinge | 3.00 [1.00, 6.00] | 5.00 [1.00, 14.00] | 20.00 [12.00, 29.00] | 16.00 [11.00, 22.00] |
| Skåne | 2.00 [1.00, 3.00] | 3.00 [0.00, 9.00] | 15.00 [10.00, 23.00] | 11.00 [8.00, 16.00] |
Överlevnad per 100.000 person-år
I Figur 21 redovisas antal överlevande per 100.000 person-år (år 2020) samt antalet rapporter per 100.000 person-år. Eventuella variationer i täckningsgrad (rapportering) påverkar antal överlevare per 100.000 person-år i regionen.
På Gotland fanns inga överlevare. Antal rapporter per 100.000 person-år på Gotland var 5.5.
Hjärnfunktion efter hjärtstopp
Under det senaste året har en kartläggning av den cerebrala funktionen (hjärnfunktionen) bland de som överlevt ett hjärtstopp påbörjats. Patientens tillstånd beskrivs bland annat utifrån ett s.k. CPC-score, där CPC står för “Cerebral Performance Categories”. Skalan har fem grader enligt följande:
- En god cerebral funktion;
- Hygglig cerebral funktion (klarar sig hemma utan hjälp men kan ha neurologiska resttillstånd);
- Vaken men institutionsbunden;
- Svårkontaktbar och institutionsbunden;
- Hjärndöd.
Distributionen av patienter utifrån uppskattad cerebral funktion vid utskrivningen bland dem som överlevt redovisas i Figur 22. Som ses i figuren har cirka 95% CPC-1 eller 2, vilket innebär en god eller hygglig cerebral funktion.
Att jämföra trender i CPC-score med trender i 30-dagarsöverlevnad är lockande men det skall göras med försiktighet eftersom antalet CPC-rapporter är få. Under åren 2011 till 2020 föreligger relativt många CPC-rapporter och under den perioden ses ingen trend i CPC-score.
Analys & konklusioner
Registret inkluderar nu 111087 patienter vilket ger en unik möjlighet att beskriva hjärt-lungräddningen i ett helt land över tre decennier. Den enskilt viktigaste parametern som registret mäter är resultatet av hjärt-lungräddningen. Överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus är låg men registret visar att överlevnaden har stigit markant under årens gång. Sedan år 2000 har överlevnaden stigit från cirka 4.5% till cirka 11%.
Genom åren har ökningen i överlevnad varit mer uttalad bland män, vilka också uppvisat högre överlevnad än kvinnor de senaste två decennierna. Justering för ålder och initial rytm eliminerar dock skillnaden i överlevnad mellan män och kvinnor. I årets rapport noteras fortsatt att överlevnaden har stigit ungefär lika mycket bland patienter med kammarflimmer som de utan kammarflimmer.
I årets rapport noteras att ambulansens responstid, och därmed tid till defibrillering, inte förbättrats. Detta är sannolikt en viktig del av förklaringen till att överlevnaden inte ökat det senaste decenniet.
Konsekvenser av förbättringsarbete
Tidig hjärt-lungräddning (HLR)
Det är tveklöst att tidig start av HLR ökar chansen för överlevnad. Den mångåriga och storskaliga utbildning i HLR som bedrivits i Sverige har resulterat i en ökande andel av patienter med hjärtstopp som fått tidig HLR, dvs före ambulans anlänt. Andelen som erhåller HLR innan ambulansens ankomst har fördubblats och tiden från hjärtstopp till HLR har dramatiskt reducerats. Sannolikt är detta en del av förklaringen till den ökade överlevnaden sedan år 1990.
Tidig defibrillering & ambulansens responstid
Fördröjningstiden från hjärtstopp till HLR och defibrillering är således de allra viktigaste faktorerna som påverkar chansen till överlevnad. Bland de patienter som får hjärtstopp utanför sjukhus är chansen för överlevnad 5–10 gånger större för de som har ett kammarflimmer på första EKG jämfört med de som har en asystoli (frånvaro av elektrisk aktivitet i hjärtat). Kammarflimmer övergår efter hand i den slutliga asystolin (kan inte defibrilleras). Ju senare det första EKGt tas, ju mindre andel kommer därför att fortfarande ha ett kammarflimmer. I årets rapport noterar vi att andel fall som har kammarflimmer på första EKG har halverats under åren, vilket är bekymmersamt. Möjliga förklaringar till detta är som följer:
- Färre fall blir bevittnade.
- Ambulansens medianresponstid har ökat från 5 minuter till 11 minuter.
- Förekomst av kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt, vilka orsakar hjärtstopp via kammarflimmer (VF/VT), har minskat i Sverige.
Lyckligtvis har mediantid till HLR minskat från 10 minuter till 1 minut. Att tid till HLR och tid till defibrillering inte ökat beror sannolikt på att bystander-HLR har fördubblats samtidigt som antalet hjärtstartare i landet ökat dramatiskt.
Bland de som fortfarande har kammarflimmer när ambulansen kommer fram, spelar fördröjningstiden en avgörande roll för överlevnaden. Ju längre tid som gått från hjärtstopp till behandling, ju svårare är skadorna. Medan de med mycket kort fördröjningstid till defibrillering kan överleva i mer än 60 % av fallen, så minskar överlevnaden snabbt och är efter 15 min fördröjning nere i några få procent. Det är svårare att få ett omslag till pulsgivande rytm när man är sent i förloppet.
Överlevnad
Utan hjärt-lungräddning (inklusive defibrillering) kan man inte överleva ett hjärtstopp. Det innebär att antalet liv som räddas är ett omedelbart resultat av behandlingen. Varje år räddas ca 600 människor till livet i Sverige efter att ha drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Som nämnt ovan har överlevnaden ökat tydligt under åren. Möjliga förklaringar till detta är som följer:
- Fördubbling av livräddaringripande före ambulansens ankomst.
- Möjligen kan kvaliteten på HLR ha förbättrats.
- Tidigare HLR.
- Fler som defibrilleras innan ambulansens ankomst.
- Förbättrad vård efter hjärtstopp.
Skillnaderna i överlevnad mellan olika regioner och sjukhus speglar sannolikt till en del variationer i kända faktorer, såsom en varierande andel bevittnade fall eller fall med kammarflimmer på första EKG eller fall som fått hjälp av tidig HLR. Den viktigaste skillnaden mellan de olika distrikten är sannolikt varierande fördröjningstid från hjärtstopp till effektiv behandling. En del av skillnaderna förklaras troligtvis också av slumpvisa variationer i överlevnad i små patient material.
Framtida åtgärder
Åtgärder för att öka överlevnaden för personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus
Minska fördröjningstiden till effektiv behandling
Patienter med kammarflimmer
Flertalet av hjärtstopp utanför sjukhus förorsakas av kammarflimmer. Med omedelbar behandling med defibrillering skulle 60–70 % (kanske fler) överleva. Den viktigaste åtgärden för att öka överlevnaden blir därför att förkorta den nu mycket långa fördröjningstiden från hjärtstopp till defibrillering, 11 min. Detta kan ske på olika sätt.
- Den genomsnittliga fördröjningstiden från hjärtstopp till det att SOS larmas är f n ca två minuter. Med intensiv information till allmänheten framförallt i samband med HLR-utbildning borde denna tid kunna förkortas till 1 min. Detta skulle ge en genomsnittlig tidsvinst på 1 min.
- Se över orsakerna bakom ökningen av utryckningstiden.
- En förkortning av fördröjningstiden till defibrillering kan uppnås genom utplacering av hjärtstartare i andra utryckningsfordon, i första hand i räddningstjänstfordon och polisbilar. Rekrytering av SMS-livräddare och aktivering av drönare kan möjligen också i framtiden bidra till att korta ner insatstiderna. En tidigare upptäckt av hjärtstopp på larmcentralerna genom att larmoperatören får stöd av artificiell intelligens har i pilotstudier visats vara en framkomlig väg.
- Utplacering av hjärtstartare på allmänna platser, där man kan förvänta en periodvis ansamling av många människor och därmed en ökad risk för att hjärtstopp skall inträffa.
Patienter med hjärtstopp utan kammarflimmer
För denna patientkategori är det i andra studier också visat att en förkortad fördröjningstid till effektiv behandling ökar överlevnaden. Det förefaller självklart att så måste vara fallet både vad gäller t.ex. drunkningsfall och kvävningsfall.
Utbilda allt fler i samhället i HLR
Data från registret visar att chansen för överlevnad två- till tredubblas för patienter som fått hjälp med tidig HLR. Sådan utbildning har också andra effekter, framförallt att tiden till SOS larm kan förkortas. Det borde vara ett långsiktigt mål att alla skall lära sig dessa enkla livräddande tekniker. Detta skall ses som en stor folkbildningsuppgift där exempelvis ambulansorganisationerna kan ha en ledande roll. Det faktum att idag mer än varannan patient erhåller HLR av en bystander vid bevittnat hjärtstopp visar att vi är på god väg. Sannolikt spelar även kvaliteten på HLR roll.
HLR-instruktion via SOS alarm
Larmoperatörerna spelar en mycket viktig roll i vårdkedjan. Dessa kan erbjuda vittnen som ringer att instruera honom/henne i att påbörja HLR fram tills att ambulans anländer. Detta är idag rutin på alla larmcentraler i Sverige.