HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUS

Registrets betydelse

Hjärt-kärlsjukdom är fortsatt den ledande orsaken till död i Sverige, liksom i resten av världen. Den dominerande hjärt-kärlsjukdomen är kranskärlssjukdom som kan orsaka både kronisk sjukdom (kärlkramp) och akuta händelser (hjärtattack). Majoriteten av de personer som dör på grund av hjärt-kärlsjukdom avlider före ankomst till sjukhus på grund av ett plötsligt oväntat hjärtstopp. De flesta av dessa drabbas av en plötslig elektrisk storm i hjärtat, ett kammarflimmer, som leder till ett hjärtstopp. Ett stillastående hjärta innebär att kroppens organ drabbas av syrebrist, vilket inom 5 minuter leder till hjärnskador och inom 20 minuter uppstår hjärtskador. Om behandling inte startas inom 15 minuter är chansen till överlevnad mycket liten.

För de personer som kommer levande till sjukhus finns avancerade resurser, kunskap och erfarenhet som ökar chansen för överlevnad. Således kan en stor andel räddas till livet. Som nämnt ovan är tidsfördröjningen från hjärtstopp till påbörjad behandling avgörande. För varje minut som går så minskar chanserna för överlevnad.

Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret har studerat hjärtstopp utanför sjukhus sedan 1990. Ett hundratal vetenskapliga publikationer är baserade på data från registret och därutöver har en årlig rapport publicerats. I dessa publikationer, liksom i årsrapporterna har både patienterna och vårdkedjan studerats omsorgsfullt. Detta har kastat ljus över kunskapsluckor och förbättringspotential på nationell och lokal nivå. Registret för hjärtstopp utanför sjukhus är världsunikt eftersom det inbegriper samtliga landets ambulansenheter och sjukhus.

Hjärtstartare (defibrillator)

Den viktigaste behandlingen för flertalet av dessa personer är en elektrisk chock genom hjärtat med en hjärtstartare (på medicinskt språk defibrillator). Defibrillering innebär att man skickar en sådan elektrisk chock genom hjärtat. En eller flera defibrilleringar kan återföra hjärtat till normal rytm och funktion. Samtliga ambulansfordon har idag hjärtstartare ombord. Dessvärre tar det i de flesta fall allt för lång tid från hjärtstopp till defibrillering. Det gäller således att organisatoriskt skapa förutsättningar för en tidigare behandling med hjärtstartare.

Betydelsen av hjärt-lungräddning (HLR)

Sannolikheten att överleva ett hjärtstopp ökar dramatiskt om personens andning och cirkulation på konstgjord väg kan hållas igång i väntan på ambulansens ankomst. Det finns en enkel metod för att åstadkomma detta, nämligen hjärtlungräddning (HLR). HLR innebär att man omväxlande trycker på bröstkorgen för att hålla cirkulationen igång och med mun-till-mun-metoden blåser in luft i lungorna. För att en person som har drabbats av hjärtstopp skall få denna ökade chans att överleva krävs det att på platsen finns en person som har lärt sig hjärt-lungräddning och är villig att tillämpa sitt kunnande.

Miljontals svenskar har utbildats i HLR

För att hjärt-lungräddning skall få betydelse för överlevnad vid hjärtstopp krävs således en mycket omfattande utbildningsverksamhet, helst riktad mot de personer som har störst sannolikhet att vara närvarande vid en akut hjärtattack eller annan händelse som leder till hjärtstopp. I Sverige finns sedan 30 år en mycket effektiv sådan utbildningsverksamhet. Idag har närmare 5 miljoner kursdeltagare genomgått HLR-utbildning (upprepade utbildningstillfällen inräknade). Parallellt med detta har defibrillatorer blivit allt vanligare på offentliga platser. Offentliga defibrillatorer är konstruerade så att även lekmän skall kunna använda dem. Förutsättningarna för överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus har således ökat de senaste decennierna.

Det är inte bara personer med hjärtsjukdom som drabbas av hjärtstopp. Det finns också andra patientgrupper i samhället som av andra anledningar drabbas, till exempel i samband med trafikolyckor, överdoser, självmordsförsök, drunkningstillbud m fl. Även i dessa fall kan ett snabbt omhändertagande förhindra att ett hjärtstopp resulterar i död.

Registrets syfte

Kartlägga de individer som drabbas och omständigheterna kring hjärtstoppet.
Ge en detaljerad beskrivning av tidsförlopp och behandling utanför sjukhus.
Registrera effekten av behandling i form av kort- och långtidsöverlevnad.
Kartlägga cerebral funktion och livskvalité bland patienter som överlevt hjärtstopp.
Genom årlig sammanställning av data och återrapportering till deltagande ambulansdistrikt skapa ett stimulus för kontinuerliga förbättringar av behandlingsmetoder och organisationer.
Genom ett nationellt register skapa tillräckligt stora patientmaterial för att kunna identifiera de bästa behandlingsmetoderna och återföra sådan information till deltagande ambulansdistrikt.

Inklusionskriterier

Alla patienter som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus och där någon form av behandling påbörjas av ambulanspersonal eller före ambulanspersonalens ankomst skall inkluderas. Detta innebär att patienter med hjärtstopp där inte någon behandling givits vare sig av vittne eller av ambulanspersonal inte skall inkluderas. Med behandling menas basal eller avancerad hjärt-lungräddning. Ett undantag utgör de patienter där ett vittne har påbörjat hjärt-lungräddning före ambulansens ankomst, men där ambulanspersonalen aldrig påbörjat hjärt-lungräddning p g a säkra dödstecken (likstelhet). Dessa patienter skall inte inkluderas i registret.

Karaktäristika & behandling

Patientmaterial

Under tiden 1990-2020 har totalt 111087 patienter med hjärtstopp utanför sjukhus rapporterats. Inflödet av rapporter var relativt stabilt mellan 1992 och 1998, varefter en minskning sågs under åren 1999 till 2007. Därefter ses en klar ökning under det senaste decenniet (Figur 1A). Under år 2020 rapporterades 5897 fall, vilket är ungefär lika många som de två föregående åren. Andelen kvinnor har ökat från cirka 30% till 35% under årens gång (Figur 1B). Under åren 2002 till 2009 var cirka 70% av fallen bevittnade (Figur 1C) men därefter sjunker andelen bevittnade fall till cirka 63%. Som framgår i Figur 1D är åldersfördelningen relativt stabil över tid.

Orsak till hjärtstopp

År 1990 orsakades cirka 80% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av hjärtsjukdom. År 2020 orsakades cirka 51% av hjärtsjukdom, vilket är den lägsta siffran någonsin. I gengäld utgör andra orsaker till hjärtstopp en allt större andel. År 2020 var självmordsförsök den bakomliggande orsaken i 3.7% av fallen, vilket är den högsta siffran någonsin. Likaledes noteras år 2020 den högsta siffran någonsin för hjärtstopp orsakade av lungsjukdom (7.2%).

I Figur 2B redovisas orsaker till hjärtstopp i åldrarna 0 till 15 år. I denna åldersgrupp ser vi en omvänd trend; hjärtsjukdom blir en allt vanligare orsak till hjärtstopp i denna åldersgruppen. Plötslig spädbarnsdöd har blivit allt ovanligare. År 2020 noterades den lägsta siffran (2.8%) för olycksfall/trauma på över ett decennium. Observera att flertalet av dessa siffror baseras på få rapporter. Som framgår av Figur 2B behöver registret se över klassifikationen Annat, som nu utgör närmare 40% av alla fall.

Nedan redovisas orsaker till hjärtstopp i åldrarna 16 till 40 år. I denna åldersgrupp är överdoser, självmord, olyckor och hjärtsjukdom de vanligaste orsakerna. År 2020 var överdos och självmordsförsök de bakomliggande orsakerna i ungefär hälften av fallen. År 2020 noteras den högsta siffran någonsin för självmordsförsök (23.2%).

Här redovisas orsaker till hjärtstopp bland individer som är minst 65 år gamla. I denna population är hjärtsjukdom och lungsjukdom de dominerande orsakerna.

Ålder och kön

Ålder och könsfördelning presenteras i Figur 3A till 3F. Medianåldern i hela materialet är 71.5 år och den har varit relativt oförändrad sedan 1990. Ålderspannet sträcker sig från 0 till över 100 år. Totalt är ungefär 67% av individerna män men andelen kvinnor ökar med åldern. Bland individer som är över 80 år utgör män 58%.

Medianåldern för kvinnor i hela materialet är 74.0 år och denna siffra är relativt oförändrad sedan år 1990.

Medianåldern för män i hela materialet är 70.4. Det innebär att män är nästan 4 år yngre än kvinnor då de drabbas av hjärstopp utanför sjukhus. Medianålder för män har likaledes varit stabil under årens gång.