HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUS
Majoriteten av de personer som dör på grund av hjärtsjukdom avlider redan före ankomst till sjukhus på grund av ett plötsligt oväntat hjärtstopp. De flesta av dessa drabbas av en plötslig elektrisk storm i hjärtat, ett kammarflimmer, som leder till ett hjärtstopp. Ett stillastående hjärta innebär att kroppens organ drabbas av syrebrist, vilket inom 5 minuter leder till hjärnskador och inom 20 minuter hjärtskador. Om behandling inte startas inom 15 minuter är chansen till överlevnad mycket liten.
För de personer som kommer levande till sjukhus finns avancerade resurser och en enorm kunskap och erfarenhet om hur man ökar chansen för överlevnad. Om adekvat utrustning och personal finns på plats så kan en stor andel räddas till livet. Som nämnt ovan är tidsfördröjningen från hjärtstopp till påbörjad behandling avgörande. För varje minut som går så minskar chanserna för överlevnad.
Registrets betydelse
Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret har studerat hjärtstopp utanför sjukhus sedan 1990. Ett hundratal vetenskapliga publikationer är baserade på data ur registret och därutöver har en årlig rapport publicerats. I dessa publikationer, liksom i årsrapporterna har både patienterna och vårdkedjan studerats omsorgsfullt. Detta har kastat ljus över kunskapsluckor och förbättringspotential på nationell och lokal nivå. Registret för hjärtstopp utanför sjukhus är världsunikt eftersom det inbegriper samtliga landets ambulansenheter och sjukhus.
Hjärtstartare (defibrillator)
Den viktigaste behandlingen för flertalet av dessa personer är en elektrisk chock över hjärtat med en hjärtstartare (på medicinskt språk defibrillator). Defibrillering innebär att man skickar en sådan elektrisk chock över hjärtat. En eller flera defibrilleringar kan återföra hjärtat till normal funktion. Samtliga ambulansfordon har idag hjärtstartare ombord. Dessvärre tar det i de flesta fall allt för lång tid från hjärtstopp till defibrillering. Det gäller således att organisatoriskt skapa förutsättningar för en tidigare behandling med hjärtstartare.
Betydelsen av hjärt-lungräddning (HLR)
Sannolikheten att överleva ett hjärtstopp ökar dramatiskt om personens andning och cirkulation på konstgjord väg kan hållas igång i väntan på ambulansens ankomst. Det finns en enkel metod för att åstadkomma detta, hjärtlungräddning (HLR), vilket innebär att man omväxlande trycker på bröstkorgen för att hålla cirkulationen igång och med mun-till-mun-metoden blåser in luft i lungorna. För att en person som har drabbats av hjärtstopp skall få denna ökade chans att överleva krävs det att på platsen finns en person som har lärt sig hjärt-lungräddning och är villig att tillämpa sitt kunnande.
5 miljoner svenskar har utbildats i HLR
För att hjärt-lungräddning skall få någon betydelse för överlevnad vid hjärtstopp krävs således en mycket brett spridd utbildningsverksamhet, helst riktad mot de personer som har störst sannolikhet att vara närvarande vid en akut hjärtattack eller annan orsak som leder till hjärtstopp. I Sverige finns sedan 30 år en mycket effektiv sådan utbildningsverksamhet. Idag har närmare 5 miljoner svenskar utbildats i HLR. Parallellt med detta har defibrillatorer blivit allt vanligare på offentliga platser. Offentliga defibrillatorer är konstruerade så att även lekmän skall kunna använda dem. Förutsättningarna för överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus har således ökat de senaste decennierna, vilket redovisas i denna rapport.
Det är inte bara personer med hjärtsjukdom som drabbas av hjärtstopp. Det finns också andra patientgrupper i samhället som av andra anledningar drabbas, till exempel i samband med trafikolyckor och drunkningstillbud. Även i dessa fall kan ett snabbt omhändertagande förhindra att ett hjärtstopp resulterar i död.
Registrets syfte
- Kartlägga de individer som drabbas och omständigheterna kring hjärtstoppet.
- Ge en detaljerad beskrivning av tidsförlopp och behandling utanför sjukhus.
- Registrera effekten av behandling i form av kort- och långtidsöverlevnad.
- Kartlägga cerebral funktion och livskvalité bland patienter som överlevt hjärtstopp.
- Genom årlig sammanställning av data och återrapportering till deltagande ambulansdistrikt skapa ett stimulus för kontinuerliga förbättringar av behandlingsmetoder och organisationer.
- Genom ett nationellt register skapa tillräckligt stora patientmaterial för att kunna identifiera de bästa behandlingsmetoderna och återföra sådan information till deltagande ambulansdistrikt.
Inklusionskriterier
Alla patienter som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus och där någon form av behandling påbörjas av ambulanspersonal eller före ambulanspersonalens ankomst skall inkluderas. Detta innebär att patienter med hjärtstopp där inte någon behandling givits vare sig av vittne eller av ambulanspersonal inte skall inkluderas. Med behandling menas basal eller avancerad hjärt-lungräddning. Ett undantag utgör de patienter där ett vittne har påbörjat hjärt-lungräddning före ambulansens ankomst, men där ambulanspersonalen aldrig påbörjat hjärt-lungräddning p g a exempelvis säkra dödstecken (likstelhet). Dessa patienter skall inte inkluderas i registret.
RESULTAT FÖR HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUS
Patientmaterial
Under tiden 1990-2019 har totalt 105540 patienter med hjärtstopp utanför sjukhus rapporterats där livräddande behandling påbörjats. Inflödet av rapporter var relativt stabilt mellan 1992 och 1998, varefter en minskning sågs under åren 1999 till 2007. Därefter ses en klar ökning under det senaste decenniet (Figur 1A). Under 2019 rapporterades 5934 fall, vilket är ungefär lika många som de två föregående åren. Andelen kvinnor har ökat från cirka 30% till 35% under årens gång (Figur 1B). Under åren 2002 till 2009 var cirka 70% av fallen bevittnade (Figur 1C) men därefter sjunker andelen bevittnade fall till cirka 61%. Således finns en tendens till minskad andel bevittnade fall. Som framgår i Figur 1D är åldersfördelningen relativt stabil över tid.
1A. Totalt
1B. Efter kön
1C. Efter bevittnande
1D. Efter ålder
Orsak till hjärtstopp
År 2007 orsakades cirka 62% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av hjärtsjukdom. Året därefter var motsvarande siffra cirka 63%. År 2019 orsakades cirka 60% av alla hjärtstopp av hjärtsjukdom och det ses ingen tydlig trend under årens gång. Det är svårt att uttala sig om trender för övriga orsaker eftersom antalet fall de första åren är få. Följande kan dock noteras:
- Andelen drunkningstillbud förefaller vara oförändrat över tid.
- Andelen självmordsförsök har möjligtvis ökat från ca 1-2% de första åren till 2-3% de sista åren.
- Andelen med lungsjukdom har möjligtvis ökat från ca 3-4% de första åren till 6-7% de sista åren.
- Andelen som har överdoserat substans/läkemedel har ökat från ca 1-2% de första åren till 2-3% de sista åren.
Dessa siffror skall tolkas försiktigt eftersom antalet fall är relativt få. Figur 2A, 2B, 2C och 2D visar orsaker till hjärtstopp i hela populationen samt bland barn, unga och äldre.
2A. Alla
Nedan redovisas orsaker till hjärtstopp i samtliga åldersgrupper.
2B. Barn
I Figur 2B redovisas orsaker till hjärtstopp i åldrarna 0 till 15 år. De vanligaste orsakerna bland barn är plötslig spädbarnsdöd (SIDS), drunkningstillbud, kvävning och hjärtsjukdom. Observera att flertalet av dessa siffror baseras på få rapporter.
2C. Unga
Här redovisas orsaker till hjärtstopp i åldrarna 16 till 40 år. I denna åldersgrupp är överdoser, självmord, olyckor och hjärtsjukdom de vanligaste orsakerna. År 2019 var överdos den vanligaste orsaken till hjärtstopp (nästan var tredje fall orsakades av en överdos). Det finns en tendens till ökning i andelen som beror på överdos. Observera att flertalet av dessa siffror baseras på relativt få rapporter.
Överdos är den vanligaste orsaken till hjärtstopp bland unga.
2D. Äldre
Här redovisas orsaker till hjärtstopp bland individer som är minst 65 år gamla. I denna population är hjärtsjukdom och lungsjukdom orsaken bakom nästan 80% av alla fall.
Ålder och kön
Ålder och könsfördelning presenteras i Figur 3A till 3F. Medianåldern i hela materialet är 71 år och den har varit relativt oförändrad sedan 1990. Ålderspannet sträcker sig från 0 till 107 år. Totalt är ungefär 31% av individerna kvinnor och andelen kvinnor ökar med åldern. Bland individer som är över 80 år utgör kvinnor 42%.
Alla
Kvinnor
Medianåldern för kvinnor i hela materialet är 74 år och denna siffra är relativt oförändrad sedan år 1990.
Män
Medianåldern för män i hela materialet är 70. Det innebär att män är 4 år yngre än kvinnor då de drabbas av hjärstopp utanför sjukhus. Medianålder för män har likaledes varit stabil under årens gång.
Plats för hjärtstopp
Hjärtstopp inträffade i hemmet i 71% av alla fallen. Bland män inträffade 69% av hjärtstoppen i hemmet, jämfört med 77% av hjärtstoppen bland kvinnor (Figur 4A & 4B). Totalt hade 31% av alla män en defibrillerbar rytm (oavsett plats för hjärtstopp). Motsvarande siffra för kvinnor var 18%.
Bland de hjärtstopp som inträffar i hemmet hade cirka 22% defibrillerbar rytm. Motsvarande siffra för hjärtstopp på allmän plats var 44% (Figur 4C).
Bland de allmänna platserna så var gator och torg de vanligaste lokalisationerna för hjärtstopp. Detaljer för Allmänna platser och Andra platser redovisas i Tabell 1 och Tabell 2.
Allmänna platser
Tabell 1. Plats för hjärtstopp, allmänna platser
| PLATS | ANDEL (%) |
|---|---|
| Gata/torg | 56.6 |
| Annan allmänna plats | 12.3 |
| Arbetsplats | 9.3 |
| Park/terräng | 6.1 |
| Sportanläggning | 4.6 |
| Affärscenter | 3.5 |
| Badplats | 2.1 |
| Vattendrag | 1.9 |
| Tågstation | 1.3 |
| Nöjesplats | 1.2 |
| Kyrka | 0.6 |
| Flygplats | 0.4 |
Andra platser
Tabell 2. Plats för hjärtstopp, övriga platser
| PLATS | ANDEL (%) |
|---|---|
| Hotellrum | 27.7 |
| Ambulans | 26.7 |
| Annan icke-allmän plats | 26.1 |
| Vårdhem | 15.5 |
| Vårdcentral | 1.5 |
| Privat kontor | 1.0 |
| Tandvård | 0.9 |
| Sjukhus utan akutenhet | 0.6 |
Trender i den initiala rytmen vid hjärtstopp
Kammarflimmer kallas ventrikelflimmer (VF) på medicinskt språk. I gruppen med VF brukar man också inkludera personer som har ventrikeltakykardi (VT) utan puls. Det är just VF och VT som kan behandlas med defibrillering. Personer som inte har VF eller VT kan inte behandlas med defibrillering och detta är behäftat med en betydligt sämre prognos.
Som ses i Figur 5A och 5B så minskade andelen fall med kammarflimmer över tid såväl bland bevittnade som icke bevittnade fall. Denna minskning är ogynnsam och dessvärre mycket uttalad. Bland bevittnade hjärtstopp har andelen minskat från cirka 54.5% år 1990 till 26.2% år 2019. Bland icke bevittnade hjärtstopp har andelen med kammarflimmer minskat från 25.4% år 1991 till 8.9% år 2019.
Andelen kardiella hjärtstopp (dvs hjärtstopp orsakade av hjärtsjukdom) som är defibrillerbara har sjunkit från cirka 46.3% år 1990 till 27.9% år 2019.
FÖRBÄTTRINGSARBETE
Tidigt larm (1:a länken)
Den första länken i kedjan är tid mellan hjärtstopp och larmsamtal (112). I denna analys har enbart de fall som bevittnats av en bystander under perioden 2007 till 2019 inkluderats. Som framgår av Figur 6 har mediantiden mellan hjärtstopp och larm varit stabil (medianvärde 2 min) under det senaste decenniet.
Tidig hjärtlungräddning (2:a länken)
Den andra länken i kedjan som räddar liv är hjärtlungräddning (HLR). Ett ofta använt mått på denna är andelen patienter som erhåller hjärtlungräddning före ankomst av ambulans. Som framgår av Figur 7 har denna siffra ökat från ca 30.9% år 1991 till 77.1% år 2019. Denna förbättring är sannolikt ett resultat av omfattande HLR-utbildning som ägt rum ute i landet.
Som också framgår av Figur 7 så har andelen som fått hjärtlungräddning ökat både bland bevittnade och icke bevittnade fall. Bland icke bevittnade fall, har andelen som fått HLR (innan ambulansens ankomst) ökat från 23.0% år 1991 till 73.5% år 2019.
Av Figur 8 nedan framgår att i de fall HLR utförts innan ambulansens ankomst så har lekmän varit först att utföra HLR. Andelen som får HLR av lekmän ökar stadigt under årens gång.
I Figur 9 nedan visas hur mediantiden från hjärtstopp till start av HLR successivt sjunkit från 10 minuter till 1 minut år 2019.
Tidig defibrillering (3:e länken)
Tiden mellan hjärtstopp och defibrillering är helt avgörande för chansen till överlevnad. Tid mellan hjärtstopp och första defibrillering redovisas i Figur 10. Här noteras att mediantiden inte har förbättrats nämnvärt under årens gång. Under hela perioden har mediantiden varit 10 minuter eller högre.
Av Figur 11 (nedan) framgår att andelen fall med kammarflimmer som defibrillerats före ambulansens ankomst successivt ökade från 7.3% år 2009 till 22.6% år 2019. För denna parameter observerades en signifikant förbättring under åren 2009 till 2013 men därefter kan ingen säker förbättring könjas.
Ambulansens responstid
Responstiden definieras som tiden mellan utlarmning (från larmcentralen) och ankomst av ambulans till patienten. Som framgår av Figur 12 har responstiden ökat under årens gång. Responstid var 5 minuter (median) under de första åren. Därefter ökar den gradvis och år 2019 var responstiden 11 minuter. Det innebär att ambulansens responstid har ökat avsevärt under årens gång.
Baserat på den stadigt ökande responstiden kan man förvänta sig att andelen med kammarflimmer skulle minska under årens gång, vilket också är fallet (Figur 5A och 5B).
Behandling före ambulansens ankomst
Dessa resultat inbegriper endast rapporter från år 2016 till år 2019. Ambulansen var först på plats i cirka 65% av fallen. I cirka 27% av fallen var polis och/eller räddningstjänst först på plats (Figur 13). Eftersom båda dessa organisationer har HLR-kompetens och defibrillatorer i de flesta fordonen så torde detta öka överlevnaden.
Basal hjärt-lungräddning påbörjades före ankomst av utlarmad enhet i 53% av fallen i hela materialet (se även Figur 7). I Figur 14A och 14B visas vilken typ av behandling som gavs. Räddningstjänsten genomförde både bröstkompressioner och ventilation i 79% av fallen, medan lekmän genomförde detta i 41% av fallen. Lekmän utförde enbart bröstkompressioner i cirka 58% av fallen.
I de fall då HLR påbörjades innan ambulansens ankomst hade telefoninstruktion givits till 60%. En hjärtstartare anslöts före ankomst av ambulansen i 9% av fallen och behandling med en defibrillator utfördes i 38% av dessa fall.
I Figur 15 visas vem som utförde behandling när utlarmad enhet var räddningstjänst eller polis.
ÖVERLEVNAD
Andelen som läggs in levande på sjukhus
Andelen patienter som överlevt den tidiga fasen och som läggs in levande på sjukhus ökade från cirka 15% år 1992 till 25% år 2015 (Figur 16). Sedan 2015 ses en trend i minskande andel som läggs in levande på sjukhus.
Regionala variationer i andelen som läggs in levande presenteras i Figur 17. Merparten av alla län uppvisar en gynnsam trend.
Andelen som överlever 30 dagar
Andelen patienter vid liv efter 30 dagar har fram till 2001 pendlat mellan 4% och 5%. Från 2000 och framåt ser man en snabb ökning i överlevnad. År 2000 var 4.4% vid liv efter 30 dagar och motsvarande siffra år 2019 var 10.9% (Figur 18). Det innebär att även om andelen som läggs in levande på sjukhus förefaller minska sedan 2015 så är överlevnaden till 30 dagar relativt oförändrad.
Antal framgångsrika livräddaringripanden
Antalet framgångsrika livsräddaringripanden är ett av de viktigaste måtten på verksamhetens arbete. Denna siffra anger antal fall där behandlingen resulterar i att personen återupplivas. Siffran har ökat successivt från 124 liv år 1992 till 626 liv år 2019 (Figur 19).
Samband med första registrerade hjärtrytmen
Figur 20 visar andel patienter vid liv efter 30 dagar i relation till den första hjärtrytmen. Som framgår av figuren så ökar överlevnaden bland patienter som har ett kammarflimmer (VF/VT). År 2019 överlevde 33% av samtliga fall med kammarflimmer. Motsvarande siffra under 1990-talet var cirka 10%. Således har överlevnaden ökat mer än 3 gånger sedan 1990-talet.
Bland patienter med icke defibrillerbar rytm (ej VF/VT) har överlevnaden ökat från cirka 1% de första åren till 5% år 2019. Således har överlevnaden ökat cirka 5 gånger i denna gruppen.
Ålder och kön
Som framgår i Figur 21 så var överlevnaden bland män och kvinnor likartad omkring år 1997 men den efterföljande ökningen (i överlevnad) är mer uttalad för män. År 2019 överlevde 12,5% av männen medan motsvarande siffra hos kvinnor var 8.2%.
I relation till ålder ses också tydliga skillnader i överlevnad över tid (Figur 22). Överlevnaden har alltid varit lägst bland äldre individer och likaledes är förbättringen minst uttalad bland äldre. Faktum är att de senaste åren varslar om en diskret nedåtgående trend för äldre (Figur 22). De yngsta individerna har gjort den mest uttalade förbättringen i överlevnad. Det skall dock noteras att antal fall är få bland de yngsta, varför värdena fluktuerar mer under årens gång.
Regionala jämförelser (2015-2019)
Regionala jämförelser avseende karaktäristik och överlevnad redovisas i Figur 23. Överlevnaden (vid liv efter 30 dagar) varierar mellan 8% och 17%.
Medianåldern varierar mellan 69 och 73 år. Andelen fall som erhöll bystander-ingripanden vid bevittnade hjärtstopp före ambulansens ankomst varierar mellan 57% och cirka 83%. Mediantid från hjärtstopp till defibrillering varierar mellan 12 minuter och 18 minuter.
Överlevnad
Karaktäristika
Tabell 3. Karakteristik efter hjärtstopp utanför sjukhus i ett regionalt perspektiv (2015-2019).
| n | Ålder (m, SD) | Män (n, %) | Allmän plats | Icke allmän plats | Hemmet | Asystoli | PEA | VF/VT | Hjartsjukdom | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Blekinge | 540 | 69.76 (18.27) | 352 (65.2) | 86 (15.9) | 89 (16.5) | 365 (67.6) | 327 (65.7) | 76 (15.3) | 95 (19.1) | 312 (59.1) |
| Dalarna | 1092 | 68.04 (18.09) | 706 (64.7) | 189 (17.3) | 133 (12.2) | 770 (70.5) | 633 (64.2) | 145 (14.7) | 208 (21.1) | 656 (61.8) |
| Gotland | 203 | 70.08 (14.68) | 150 (73.9) | 30 (14.8) | 34 (16.7) | 139 (68.5) | 105 (62.1) | 20 (11.8) | 44 (26.0) | 144 (72.4) |
| Gävleborg | 1031 | 67.51 (18.84) | 683 (66.2) | 173 (16.8) | 138 (13.4) | 720 (69.8) | 572 (61.3) | 171 (18.3) | 190 (20.4) | 592 (62.3) |
| Halland | 1072 | 69.49 (17.72) | 708 (66.0) | 172 (16.0) | 157 (14.6) | 743 (69.3) | 673 (67.8) | 129 (13.0) | 191 (19.2) | 654 (62.6) |
| Jämtland | 238 | 68.77 (16.01) | 161 (67.6) | 47 (19.7) | 30 (12.6) | 161 (67.6) | 128 (63.4) | 30 (14.9) | 44 (21.8) | 155 (66.0) |
| Jönköping | 1102 | 69.45 (17.95) | 718 (65.2) | 150 (13.6) | 128 (11.6) | 824 (74.8) | 636 (63.0) | 154 (15.3) | 219 (21.7) | 712 (65.6) |
| Kalmar | 1038 | 69.18 (18.29) | 648 (62.4) | 162 (15.6) | 124 (12.0) | 751 (72.4) | 561 (63.2) | 113 (12.7) | 213 (24.0) | 639 (62.6) |
| Kronoberg | 444 | 69.89 (16.77) | 274 (61.7) | 70 (15.8) | 56 (12.6) | 318 (71.6) | 237 (56.7) | 76 (18.2) | 105 (25.1) | 308 (70.2) |
| Norrbotten | 828 | 67.27 (18.52) | 578 (69.8) | 142 (17.1) | 121 (14.6) | 565 (68.2) | 432 (56.8) | 142 (18.7) | 187 (24.6) | 545 (67.5) |
| Orebro | 642 | 66.82 (18.43) | 447 (69.6) | 107 (16.7) | 94 (14.6) | 441 (68.7) | 321 (55.2) | 120 (20.6) | 141 (24.2) | 390 (61.8) |
| Skåne | 2980 | 69.29 (17.42) | 1992 (66.8) | 488 (16.4) | 363 (12.2) | 2128 (71.4) | 1499 (53.7) | 674 (24.1) | 618 (22.1) | 1836 (62.7) |
| Stockholm | 5728 | 68.51 (18.38) | 3544 (63.1) | 1023 (18.6) | 556 (10.1) | 3914 (71.3) | 2675 (61.3) | 698 (16.0) | 994 (22.8) | 2405 (55.5) |
| Södermanland | 1005 | 66.11 (19.84) | 661 (65.8) | 180 (17.9) | 121 (12.0) | 704 (70.0) | 490 (57.2) | 160 (18.7) | 206 (24.1) | 572 (57.8) |
| Uppsala | 987 | 67.50 (19.28) | 688 (69.7) | 154 (15.6) | 133 (13.5) | 700 (70.9) | 538 (60.5) | 174 (19.6) | 177 (19.9) | 564 (58.8) |
| Värmland | 811 | 70.16 (16.45) | 530 (65.4) | 99 (12.2) | 96 (11.8) | 616 (76.0) | 436 (61.5) | 133 (18.8) | 140 (19.7) | 494 (62.5) |
| Västerbotten | 741 | 66.09 (18.76) | 539 (72.7) | 163 (22.0) | 98 (13.2) | 480 (64.8) | 397 (58.7) | 117 (17.3) | 162 (24.0) | 467 (64.3) |
| Västernorrland | 841 | 68.98 (17.04) | 570 (67.8) | 118 (14.0) | 112 (13.3) | 611 (72.7) | 487 (62.5) | 131 (16.8) | 161 (20.7) | 560 (67.9) |
| Västmanland | 603 | 68.37 (17.83) | 404 (67.0) | 105 (17.4) | 80 (13.3) | 418 (69.3) | 308 (56.1) | 110 (20.0) | 131 (23.9) | 363 (62.1) |
| Västra Götaland | 5478 | 68.09 (18.49) | 3526 (64.4) | 957 (17.5) | 552 (10.1) | 3969 (72.5) | 2990 (60.6) | 937 (19.0) | 1009 (20.4) | 3041 (58.6) |
| Östergötland | 1497 | 67.98 (18.60) | 996 (66.5) | 288 (19.2) | 184 (12.3) | 1025 (68.5) | 747 (59.7) | 246 (19.7) | 258 (20.6) | 821 (55.7) |
Åtgärder
Tabell 4. Åtgärder efter hjärtstopp utanför sjukhus i ett regionalt perspektiv (2015-2019)
| n | Defibrillerad (%) | Bystander HLR (%) | Mekaniska kompr. (%) | Intuberade (%) | Amiodaron (%) | Adrenalin (%) | |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Blekinge | 540 | 148 (27.4) | 374 (70.0) | 329 (60.9) | 237 (43.9) | 64 (11.9) | 437 (80.9) |
| Dalarna | 1092 | 332 (30.4) | 776 (71.9) | 126 (11.5) | 150 (13.7) | 138 (12.6) | 859 (78.7) |
| Gotland | 203 | 70 (34.5) | 156 (77.2) | 51 (25.1) | 56 (27.6) | 28 (13.8) | 136 (67.0) |
| Gävleborg | 1031 | 319 (30.9) | 686 (68.7) | 593 (57.6) | 96 ( 9.3) | 131 (12.7) | 858 (83.2) |
| Halland | 1072 | 289 (27.0) | 695 (65.6) | 883 (82.4) | 172 (16.0) | 101 ( 9.4) | 901 (84.0) |
| Jämtland | 238 | 81 (34.0) | 187 (79.2) | 58 (24.5) | 60 (25.3) | 32 (13.5) | 193 (81.1) |
| Jönköping | 1102 | 409 (37.1) | 749 (68.5) | 443 (40.2) | 140 (12.8) | 142 (12.9) | 881 (79.9) |
| Kalmar | 1038 | 392 (37.8) | 696 (67.6) | 230 (22.2) | 97 ( 9.4) | 151 (14.6) | 865 (83.3) |
| Kronoberg | 444 | 159 (35.8) | 305 (68.8) | 223 (50.2) | 93 (20.9) | 66 (14.9) | 350 (78.8) |
| Norrbotten | 828 | 280 (33.8) | 517 (67.3) | 459 (55.4) | 199 (24.0) | 119 (14.4) | 647 (78.1) |
| Orebro | 642 | 233 (36.3) | 380 (59.7) | 487 (75.9) | 126 (19.6) | 89 (13.9) | 545 (84.9) |
| Skåne | 2980 | 983 (33.0) | 1878 (63.4) | 2353 (79.0) | 605 (20.3) | 317 (10.6) | 2546 (85.5) |
| Stockholm | 5728 | 1306 (24.8) | 2819 (62.1) | 521 (10.2) | 2268 (42.3) | 545 (10.7) | 3714 (68.6) |
| Södermanland | 1005 | 348 (34.6) | 668 (66.9) | 110 (10.9) | 106 (10.5) | 155 (15.4) | 769 (76.5) |
| Uppsala | 987 | 322 (32.6) | 655 (67.9) | 398 (40.3) | 39 ( 4.0) | 115 (11.7) | 828 (83.9) |
| Värmland | 811 | 268 (33.0) | 531 (66.0) | 465 (57.3) | 113 (13.9) | 102 (12.6) | 649 (80.0) |
| Västerbotten | 741 | 245 (33.1) | 509 (69.2) | 227 (30.6) | 75 (10.1) | 88 (11.9) | 552 (74.5) |
| Västernorrland | 841 | 282 (33.5) | 542 (65.1) | 168 (20.0) | 106 (12.6) | 112 (13.3) | 716 (85.1) |
| Västmanland | 603 | 208 (34.5) | 358 (59.7) | 466 (77.3) | 117 (19.4) | 79 (13.1) | 484 (80.3) |
| Västra Götaland | 5478 | 1620 (29.6) | 3448 (65.4) | 4302 (78.6) | 1255 (22.9) | 599 (11.0) | 4470 (81.7) |
| Östergötland | 1497 | 427 (28.5) | 953 (64.3) | 22 ( 1.5) | 135 ( 9.0) | 191 (12.8) | 1123 (75.1) |
Tidsintervaller
Tabell 5. Viktiga tidsintervaller i ett regionalt perspektiv (2015-2019) visas här nedan.
| n | Hjärtstopp till larm | Hjärtstopp till HLR | Hjärtstopp till defibrillering | |
|---|---|---|---|---|
| Blekinge | 98 | 3.00 [1.00, 7.00] | 5.00 [1.00, 14.00] | 13.50 [10.00, 20.00] |
| Dalarna | 150 | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 8.75] | 14.00 [10.00, 19.25] |
| Gotland | 27 | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [1.00, 5.00] | 15.00 [13.00, 17.00] |
| Gävleborg | 206 | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 12.00 [8.00, 18.00] |
| Halland | 193 | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [1.00, 6.00] | 12.00 [10.00, 16.00] |
| Jämtland | 53 | 2.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 8.00] | 11.50 [9.00, 24.75] |
| Jönköping | 241 | 2.00 [1.00, 5.00] | 5.00 [1.00, 10.00] | 13.00 [10.00, 18.00] |
| Kalmar | 221 | 3.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 10.00] | 14.00 [10.00, 18.00] |
| Kronoberg | 107 | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [0.00, 7.50] | 13.00 [9.00, 17.00] |
| Norrbotten | 197 | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 10.00] | 12.00 [9.00, 17.00] |
| Orebro | 172 | 2.00 [1.00, 3.00] | 3.00 [0.75, 7.25] | 11.00 [9.00, 15.50] |
| Skåne | 571 | 2.00 [1.00, 3.00] | 3.00 [0.00, 9.00] | 12.00 [9.00, 17.00] |
| Stockholm | 480 | 2.00 [1.00, 5.00] | 6.00 [1.00, 12.00] | 12.00 [9.00, 18.00] |
| Södermanland | 214 | 3.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 10.00] | 13.00 [9.00, 18.00] |
| Uppsala | 206 | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 6.00] | 11.00 [8.00, 17.00] |
| Värmland | 142 | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 9.00] | 15.00 [11.00, 20.00] |
| Västerbotten | 146 | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.25, 5.75] | 15.00 [11.00, 20.00] |
| Västernorrland | 178 | 3.00 [1.00, 5.00] | 4.00 [1.00, 9.00] | 16.00 [11.00, 20.00] |
| Västmanland | 122 | 2.00 [1.00, 4.75] | 2.50 [1.00, 7.75] | 11.00 [7.50, 15.00] |
| Västra Götaland | 1109 | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 14.00 [10.00, 19.00] |
| Östergötland | 278 | 2.00 [1.00, 4.00] | 4.00 [1.00, 10.00] | 12.00 [10.00, 16.00] |
Överlevnad per 100.000 person-år
I Figur 24 redovisas antal överlevande per 100.000 person-år (år 2019) samt antalet rapporter per 100.000 personår.
Cerebral funktion
Under det senaste året har en kartläggning av den cerebrala funktionen bland dem som överlevt ett hjärtstopp påbörjats. Patienten beskrivs utifrån ett s.k. CPC-score, där CPC står för “Cerebral Performance Categories”. Skalan har fem grader enligt följande:
- En god cerebral funktion;
- Hygglig cerebral funktion (klarar sig hemma utan hjälp men kan ha neurologiska resttillstånd);
- Vaken men institutionsbunden;
- Svårkontaktbar och institutionsbunden;
- Hjärndöd.
Distributionen av patienter utifrån uppskattad cerebral funktion vid utskrivningen bland dem som överlevt redovisas i Figur 25. Som ses i figuren har cirka 95% CPC-1 eller 2, vilket innebär en god eller hygglig cerebral funktion.
Att jämföra trender i CPC-score med trender i 30-dagarsöverlevnad är lockande men det skall göras med försiktighet eftersom antalet CPC-rapporter är få. Under åren 2011 till 2019 föreligger hyfsat många CPC-rapporter och under den perioden ses ingen trend i CPC-score.
ANALYS AV HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUS
Registret inkluderar nu 105540 patienter vilket ger en unik möjlighet att beskriva hjärt-lungräddningen i ett helt land över snart tre decennier. Den enskilt viktigaste parametern som registret mäter är resultatet av hjärt-lungräddningen. Överlevnaden efter hjärtstopp utanför sjukhus är låg men registret visar att överlevnaden har stigit markant årens gång. Sedan år 2000 har överlevnaden stigit från cirka 4.5% till cirka 11%.
Över åren har ökningen i överlevnad varit mer uttalad bland män, vilka också uppvisat högre överlevnad de senaste två decennierna. År 2019 är överlevnaden för män nästan dubbelt så hög som överlevnaden för kvinnor. I årets rapport noteras fortsatt att överlevnaden har stigit ungefär lika mycket bland de med kammarflimmer som de utan kammarflimmer.
Det är önskvärt att hitta förklaringar till tidstrender och geografiska skillnader avseende överlevnad. För att finna förklaringar är det rimligt att beakta kritiska parametrar, vilka förbättringsarbetet fokuserar kring. I årets rapport noteras att ambulansens responstid, och därmed tid till defibrillering, inte förbättrats.
Konsekvenser av förbättringsarbete
Tidig hjärt-lungräddning (HLR)
Det har i flera undersökningar visat att tidig start av HLR ökar chansen för överlevnad 2–3 gånger. Den mångåriga och storskaliga utbildning i HLR som bedrivits i Sverige har resulterat i en efter hand ökande andel av patienter med hjärtstopp som fått hjälp av tidig HLR, dvs före ambulans kommit fram till patienten. Räknat på hela materialet (utom de fall där hjärtstoppet skett i ambulans) så har andelen ökat från 31% till 77%. En lika markerad ökning ses bland patienter med bevittnat hjärtstopp. Detta är utmärkt och i paritet med de bästa centra i världen. Resultatet är ett kvitto till alla de människor ute i samhället som ideellt engagerar sig i HLR.
Tidig defibrillering & ambulansens responstid
Fördröjningstiden från hjärtstopp till defibrillering är således den allra viktigaste faktorn som påverkar chansen till överlevnad. Bland de patienter som får hjärtstopp utanför sjukhus är chansen för överlevnad 5–10 gånger större för dem som har ett kammarflimmer på första EKG jämfört med de som har en asystoli (frånvaro av elektrisk aktivitet i hjärtat). Vid hjärtstopp har ungefär 60% kammarflimmer (kan defibrilleras) men detta övergår efter hand i den slutliga asystolin (kan inte defibrilleras). Ju senare det första EKGt tas, ju mindre andel kommer därför att fortfarande ha ett kammarflimmer. I årets rapport noterar vi att andel fall som har kammarflimmer på första EKG har halverats under åren, vilket är tämligen bekymmersamt. Möjliga förklaringar till detta är som följer:
- Färre fall blir bevittnade (Figur 1C).
- Ambulansens responstid har ökat från 5 minuter till 11 minuter (Figur 12).
Detta är troligtvis en del av förklaringen till att tid till defibrillering inte förbättrats under årens gång (Figur 10). Lyckligtvis har mediantid till HLR minskat från 10 minuter till 1 minut (Figur 9) och dessutom har andelen som defibrillerats innan ambulansens ankomst tredubblats sedan år 2009 (Figur 11). Att tid till HLR och tid till defibrillering minskat beror sannolikt på (1) att bystander-HLR har mer än fördubblats (Figur 7) samtidigt som antalet hjärtstartare i landet ökat dramatiskt.
Bland dem som fortfarande har kammarflimmer när ambulansen kommer fram, spelar fördröjningstiden en avgörande roll för överlevnaden. Ju längre tid som gått från hjärtstopp till behandling, ju svårare är skadorna, framför allt på hjärna och hjärtmuskel. Medan de med mycket kort fördröjningstid kan överleva i mer än 60 % av fallen, så minskar överlevnaden snabbt och är efter 15 min nere i några få procent. Det är svårare att få ett omslag till pulsgivande rytm när man är sent i förloppet.
Överlevnad
Utan hjärt-lungräddning (inklusive defibrillering) kan man inte överleva ett hjärtstopp. Det innebär att antalet liv som räddas är ett omedelbart resultat av behandlingen. Varje år räddas mer än 600 människor till livet i Sverige efter att ha drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus. Som nämnt ovan har överlevnaden ökat tydligt under åren. Möjliga förklaringar till detta är som följer:
- Fördubbling av livräddaringripande före ambulansens ankomst (Figur 7).
- Möjligen kan kvaliteten på HLR ha förbättrats.
- Tidigare HLR (Figur 9).
- Fler som defibrilleras innan ambulansens ankomst (Figur 11).
- Förbättrad vård efter hjärtstopp.
Vi har ökat samhällsengagemanget vid hjärtstopp utanför sjukhus (ökande bystander-HLR och ingripande av räddningstjänst och polis) i högre grad än vi förbättrats ambulanssjukvårdens insatstider. Kanske är det just samarbetet mellan ambulanspersonal och andra organisationer (räddningstjänst och polis) och ibland enskilda individer som skall lyftas fram.
Skillnaderna i överlevnad mellan olika regioner och sjukhus speglar sannolikt till en del variationer i kända faktorer, såsom en varierande andel bevittnade fall eller fall med kammarflimmer på första EKG eller fall som fått hjälp av tidig HLR. Den viktigaste skillnaden mellan de olika distrikten är sannolikt varierande fördröjningstid från hjärtstopp till effektiv behandling. En del av skillnaderna förklaras troligtvis också av slumpvisa variationer i överlevnad i små patient material.
ÅTGÄRDER FÖR HJÄRTSTOPP UTANFÖR SJUKHUS
Åtgärder för att öka överlevnaden för personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus
Minska fördröjningstiden till effektiv behandling
Patienter med kammarflimmer
Flertalet av hjärtstopp utanför sjukhus förorsakas av kammarflimmer. Med omedelbar behandling med defibrillering skulle 60–70 % (kanske fler) överleva. Den viktigaste åtgärden för att öka överlevnaden blir därför att förkorta den nu mycket långa fördröjningstiden från hjärtstopp till defibrillering, 11 min. Detta kan ske på olika sätt.
- Den genomsnittliga fördröjningstiden från hjärtstopp till det att SOS larmas är f n c:a två min. Med intensiv information till allmänheten framförallt i samband med HLR-utbildning borde denna tid kunna förkortas till 1 min. Detta skulle ge en genomsnittlig tidsvinst på 1 min.
- Se över orsakerna bakom ökningen av utryckningstiden.
- En förkortning av fördröjningstiden kan uppnås genom utplacering av hjärtstartare i andra utryckningsfordon, i första hand i räddningstjänstfordon och polisbilar.
- Utplacering av hjärtstartare på allmänna platser, där man kan förvänta en periodvis ansamling av många människor och därmed en ökad risk för att hjärtstopp skall inträffa.
Patienter med hjärtstopp utan kammarflimmer
För denna patientkategori är det i andra studier också visat att en förkortad fördröjningstid till effektiv behandling ökar överlevnaden. Det förefaller självklart att så måste vara fallet både vad gäller t.ex. drunkningsfall och kvävningsfall.
Utbilda allt fler i samhället i HLR.
Data från registret visar att chansen för överlevnad två- till tredubblas för patienter som fått hjälp med tidig HLR. Sådan utbildning har också andra effekter, framförallt att tiden till SOS larm kan förkortas. Det borde vara ett långsiktigt mål att alla skall lära sig dessa enkla livräddande tekniker. Detta skall ses som en stor folkbildningsuppgift där ambulansorganisationerna kan ha en ledande roll. Det faktum att idag mer än varannan patient erhåller HLR av en bystander vid bevittnat hjärtstopp visar att vi är på god väg. Sannolikt spelar även kvaliteten på HLR roll.
HLR-instruktion via SOS alarm
Larmoperatörerna spelar en mycket viktig roll i vårdkedjan. Dessa kan erbjuda vittnen som ringer att instruera honom/henne i att påbörja HLR fram tills att ambulans anländer. Detta är idag rutin på alla larmcentraler i Sverige.