SHLR Årsrapport 2024
Hjärtstopp utanför sjukhus
Registrets betydelse
Bland personer med hjärt-kärlsjukdom orsakar hjärtstopp mer än hälften av alla dödsfall och i hälften av dessa fall är hjärtstopp den första manifestationen av hjärt-kärlsjukdom. De allra flesta hjärtstopp inträffar utanför sjukhus. Bland personer med akut kranskärlssjukdom sker de flesta dödsfall utanför sjukhus och denna andel ökar, särskilt bland yngre individer.1 Ett hjärtstopp innebär att kroppens organ drabbas av omedelbar syrebrist, vilket inom 4 till 5 minuter leder till irreversibla hjärnskador. Döden inträder oftast inom 8 minuter, såvida inte hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas. Med tidig HLR kan många individer räddas. Totalt överlever 13% ett hjärtstopp utanför sjukhus men närmare 50% kan överleva om betingelserna är optimala. Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret (SHLR) har monitorerat hjärtstopp utanför sjukhus sedan 1990. Varje år rapporteras närmare 6000 hjärtstopp utanför sjukhus.
Hälften av alla dödsfall i hjärt-kärlsjukdom orsakas av ett plötsligt oväntat hjärtstopp. Under optimala betingelser kan mer än hälften av alla dessa fall utanför sjukhus räddas.
Hjärtstartare (defibrillator)
Bland de individer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus är chansen för överlevnad 5 till 10 gånger större för de som har ett ventrikelflimmer eller ventrikeltakykardi som första hjärtrytm, jämfört med de som har en asystoli (frånvaro av elektrisk aktivitet i hjärtat) eller pulslös elektrisk aktivitet (elektrisk aktivitet som inte leder till att hjärtat pumpar blod). Ventrikelflimmer övergår efter hand i asystoli (kan inte defibrilleras) som oftast leder till döden.
Om den drabbade uppvisar ett ventrikelflimmer eller en ventrikeltakykardi kan en defibrillering resultera i att hjärtats rytm och funktion återställs. Samtliga ambulansfordon har idag hjärtstartare ombord. Hjärtstartare blir allt vanligare på gator och torg, samt i räddningstjänstens och polisens fordon. Nedanstående tabell redovisar de olika rytmer som kan föreligga vid ett hjärtstopp samt huruvida de kan behandlas med hjärtstartare.
| Rytm | Medicinsk term | Mekanism | Möjlighet att använda hjärtstartare |
|---|---|---|---|
| Kammarflimmer | Ventrikelflimmer (VF) | Hjärtats kamrar vibrerar, vilket innebär att hjärtat inte pumpar något blod ut till kroppens organ. | Ja |
| Kammartakykardi | Ventrikeltakykardi (VT) | Hjärtats kamrar pumpar alldeles för fort och ineffektivt. Det leder till kammarflimmer om rytmen inte återställs snarast. | Ja |
| Pulslös elektrisk aktivitet (PEA) | Pulslös elektrisk aktivitet (PEA) | Det finns elektrisk aktivitet men hjärtat pumpar ändå inte blod. Hjärtat kan vara helt stilla eller nästan helt stilla. | Nej |
| Asystoli | Asystoli | Det finns ingen elektrisk aktivitet och hjärtat är helt stilla. | Nej |
| Extremt låg puls | Bradykardi | Om pulsen är väldigt låg kan det leda till hjärtstopp. | Nej |
Betydelsen av hjärt-lungräddning (HLR)
Sannolikheten att överleva ett hjärtstopp ökar dramatiskt om personens andning och cirkulation på konstgjord väg kan hållas igång i väntan på ambulansens ankomst. Det finns en enkel metod för att åstadkomma detta, nämligen hjärt-lungräddning (HLR). HLR innebär att man omväxlande trycker på bröstkorgen för att hålla cirkulationen igång och med mun-till-mun-metoden blåser in luft i lungorna. HLR är ofarligt att tillämpa och data från SHLR visar att om fler drabbade kunde få HLR tidigare skulle många fler liv räddas.
Det krävs en mycket omfattande utbildningsverksamhet på nationell nivå för att förbättra överlevnaden. I Sverige finns sedan 30 år en organiserad utbildningsverksamhet och idag har närmare sju miljoner kursdeltagare genomfört HLR-utbildning (upprepade utbildningstillfällen inräknade). Parallellt med detta har defibrillatorer blivit allt vanligare på offentliga platser. Detta har tveklöst förbättrat förutsättningarna för att överleva ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Registrets syfte
- Kartlägga de individer som drabbas och omständigheterna kring hjärtstoppet.
- Ge en detaljerad beskrivning av tidsförlopp och behandling utanför sjukhus.
- Registrera effekten av behandling i form av kort- och långtidsöverlevnad.
- Kartlägga neurologisk funktion och livskvalitet bland patienter som överlevt hjärtstopp.
- Genom årlig sammanställning av data och återrapportering till deltagande ambulansdistrikt skapa ett stimulus för kontinuerliga förbättringar av behandlingsmetoder och organisationer.
- Genom ett nationellt register skapa tillräckligt stora patientmaterial för att kunna identifiera de bästa behandlingsmetoderna och återföra sådan information till deltagande ambulansdistrikt.
Inklusionskriterier
Alla personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus och där någon form av behandling påbörjas av ambulanspersonal eller före ambulanspersonalens ankomst skall inkluderas i SHLR. Personer med hjärtstopp där inte någon behandling givits, vare sig av vittne eller av ambulanspersonal, skall inte inkluderas. Med behandling menas basal eller avancerad hjärt-lungräddning. Ett undantag utgör de patienter där ett vittne har påbörjat hjärt-lungräddning före ambulansens ankomst, men där ambulanspersonalen inte påbörjat hjärt-lungräddning p g a säkra dödstecken. Dessa patienter skall inte inkluderas i registret.
Karaktäristika och behandling
Personer som drabbats av plötsligt hjärstopp
Under tiden 1990-2024 har totalt 134 318 personer som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus rapporterats (Figur 1). Under år 2024 rapporterades 4825 händelser. Antal händelser för år 2024 är lägre än tidigare år och beror på att data från Region Stockholm inte är fullständigt för hjärtstopp utanför sjukhus. Andelen kvinnor har ökat från cirka 30% till 36% under årens gång (Figur 1). Andelen bevittnade fall har sjunkit från ca 70% under början av 2000-talet till ca 58% under senare år, men ska ses i relation till en ökad rapportering generellt (Figur 2). Åldersfördelningen är relativt stabil över tid (Figur 3).
Orsak till hjärtstopp
År 1990 orsakades cirka 95% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av medicinska tillstånd. År 2024 orsakades cirka 84% av medicinska åkommor (Figur 4). Denna trend kan observeras sedan år 1990 och förklaras sannolikt av den successiva minskningen av allvarliga koronarhändelser (hjärtinfarkter).2 År 2020 noteras dock en abrupt minskning i andelen medicinskt orsakade hjärtstopp, och en motsvarande ökning av andelen orsakade av asfyxi (otillräcklig eller utebliven andning eller syresättning av blodet). År 2021 orsakade asfyxi drygt 10% av alla hjärtstopp. Detta var en följd av COVID-19 som kan orsaka en svår luftvägsinfektion med efterföljande hjärtstopp. År 2024 noteras en minskning i antalet hjärtstopp som bedömdes orsakas av asfyxi.
I många fall är det svårt att bedöma orsaken till ett hjärtstopp utanför sjukhus. Detta är anledningen till att klassifikationen är något ospecifik och inte skiljer på olika medicinska tillstånd. Det är idag konsensus att det är för svårt att avgöra detta under de omständigheter som råder vid ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Nedan redovisas orsak till hjärtstopp i relation till ålder.
Tidigare år har registret rapporterat orsaker till hjärtstopp med mer detaljerade kategorier. Registret frångick denna klassificering år 2020 för att anpassa registret till internationell konsensus. Den stora skillnaden mellan den tidigare klassificeringen och den nya (Figur 4) är att den förstnämnda klargjorde bland annat hur många fall som bedömdes vara orsakade av hjärtsjukdom, lungsjukdom och självmordsförsök. Det är viktigt att även i denna rapporten nämna, baserat på den tidigare klassifikationen, att år 1990 orsakades cirka 80% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av hjärtsjukdom, och motsvarande siffra år 2020 var cirka 50%. Att den mer detaljerade klassifikationen har frångåtts förklaras av den osäkerhet som råder kring bedömningen.
Ålder och kön
Ålder och könsfördelning presenteras i (Figur 9) och (Figur 10). Medianåldern i hela materialet är 71.7 år och den har varit oförändrad sedan 1990. Ålderspannet sträcker sig från 0 till över 100 år. Totalt är ungefär 66% av individerna män men andelen kvinnor ökar med ålder. Bland individer som är över 80 år utgör män 58%.
Medianåldern för kvinnor av alla rapporterade fall är 74.3 år. Medianåldern år 1990 för kvinnor var 71,8 år och år 2024 var medianåldern 76,3 år. För män är medianåldern i hela materialet 70.6 år. Det innebär att män är nästan 4 år yngre än kvinnor då de drabbas av hjärstopp utanför sjukhus. Även hos män ses en svag positiv trend över de senaste 15 åren med en ökning av medianålder. För år 1990 var medianåldern för män 70,1 år och år 2024 var medianåldern 73,6 år.
Plats för hjärtstopp (1990-2024)
Hjärtstopp inträffade i hemmet i 71% av alla fallen. Bland män inträffade 68% av hjärtstoppen i hemmet, jämfört med 79% av hjärtstoppen bland kvinnor (Figur 11) och (Figur 12).
Bland hjärtstopp som inträffade i hemmet hade 18% en rytm där en defbrillator kan användas för att återställa hjärtats rytm och funktion. Motsvarande siffra för hjärtstopp som inträffade på offentliga (allmänna) platser var cirka 40% (Figur 13).
Bland de allmänna platserna så var gator och torg de vanligaste lokalisationerna för hjärtstopp. Detaljer för Offentliga platser och Övriga platser redovisas i Tabell 1 och Tabell 2. Att notera är att i kategorin Övriga platser innefattas också vårdcentral och ambulans bevittnade hjärtstopp, vilka har optimala förutsättningar för tidig start av HLR, tidig defibrillering och överlevnad.
| Plats för hjärtstopp, offentliga platser | |
|---|---|
| Plats | Andel (%) |
| Gata/torg | 39.5 |
| Övriga platser | 23.7 |
| Park/terräng | 10.6 |
| Arbetsplats | 5.9 |
| Affärscenter | 5.6 |
| Badplats | 3.4 |
| Vattendrag | 3.1 |
| Sportanläggning | 2.9 |
| Tågstation | 2.1 |
| Nöjesplats | 1.8 |
| Kyrka | 0.9 |
| Flygplats | 0.6 |
| Plats för hjärtstopp, övriga platser | |
|---|---|
| Plats | Andel (%) |
| Ambulans | 36.5 |
| Övrigt | 35.2 |
| Vårdhem | 20.7 |
| Vårdcentral/jourcentral | 2.5 |
| Hotellrum | 1.8 |
| Privat kontor | 1.2 |
| Sjukhus utan larmorganisation | 1.1 |
| Tandvård | 1.0 |
Överlevnad i relation till plats för hjärtstopp
Som framgår i figurerna nedan är överlevnaden betydligt högre bland hjärtstopp som inträffar på allmänna och övriga platser oavsett om bevittnat eller ej bevittnat, vilket förklaras av att HLR (som regel) startas tidigare och hjälp tillkallas fortare eller att hälso- och sjukvården redan är på plats.
Trender i den initiala rytmen vid hjärtstopp
Som framgår av (Figur 18) och (Figur 19) har andelen fall med defibrillerbar rytm minskat över tid, både bland bevittnade och obevittnade hjärtstopp. År 1990 uppvisade cirka 59 % av alla bevittnade hjärtstopp en defibrillerbar rytm, medan motsvarande andel år 2024 var 29 %. Denna minskning är mycket ogynnsam och kan inte förklaras av förändringar i förekomsten av allvarlig kranskärlssjukdom. Bland obevittnade hjärtstopp har andelen defibrillerbar rytm minskat från cirka 22 % år 1990 till omkring 10 % år 2024. En trolig förklaring till denna minskning är att ambulansens responstid har ökat över tid (se nedan).
Vad gäller könsskillnader har män genomgående haft en högre sannolikhet att uppvisa en defibrillerbar rytm. År 2024 uppvisade endast cirka 14 % av kvinnorna en defibrillerbar rytm vid ambulansens ankomst, jämfört med omkring 26 % av männen (Figur 20). Skillnaderna mellan könen är således fortsatt betydande, även om kurvan för kvinnor med defibrillerbar rytm tenderat att plana ut under senare år.
Andelen hjärtstopp orsakade av medicinskt tillstånd där en defibrillator kan användas har minskat från 45% år 1990 till 25% år 2024 (Figur 21).
Förbättringsarbete
Tidigt larm
Den första länken i kedjan som räddar liv är tid mellan hjärtstopp och larmsamtal (112). I denna analys har enbart de fall som bevittnats av en bystander under perioden 2008 till 2024 inkluderats (Figur 22).
Ovanstående figur antyder en förbättring i tid till larm under de senaste två åren, vilket kan tydliggöras genom att studera andelen hjärtstopp som larmats inom 3 minuter ( Figur 23). Andelen har ökat från cirka 62% till närmare 80% år 2024, vilket även är en förbättring jämfört med 2023.
Andelen hjärtstopp där larmcentral kontaktas inom 3 minuter har ökat från 62% till 80% sedan 2008. Detta är en viktig förbättring.
Tidig hjärt-lungräddning (HLR)
Den andra länken i kedjan som räddar liv är hjärt-lungräddning (HLR). Ett ofta använt mått på denna är andelen patienter som erhåller HLR före ankomst av ambulans. Andel som får HLR av en bystander (person som inte utlarmats till hjärtstoppet) har ökat från cirka 29% år 1990 till 67% år 2024. Denna förbättring är sannolikt ett resultat av den omfattande HLR-utbildning som äger rum ute i landet samt att larmcentralen ger telefonassisterad HLR. Som också framgår av (Figur 24) så har andelen som fått HLR av en bystander ökat både bland bevittnade och icke bevittnade fall. Om man räknar in HLR givet av räddningstjänst, polis och SMS-livräddare så har >80% erhållit HLR innan ambulansens ankomst år 2024.
I dagsläget får majoriteten av alla personer med hjärtstopp HLR innan ambulansens ankomst, vilket är resultatet av den folkrörelse som startade på 1980-talet.
Av Figur 25 nedan framgår att i de fall HLR utförts innan ambulansens ankomst så är majoriteten lekmän som oftast varit först att utföra HLR. Sedan år 2020 ses en relativt kraftig ökning av vårdutbildade personer. Utav alla ingripanden år 2024 utför HLR-utbildade (lekmän, vårdutbildade) HLR innan ambulansens ankomst i 70% av fallen.
I Figur 26 nedan visas hur mediantiden från hjärtstopp till start av HLR successivt sjunkit från 10 minuter år 1990 till 1 minut år 2015. År 2020-2024 är 75% percentilen lägre än samtliga föregående år. Det tyder på att tid från hjärtstopp till start av HLR har minskat successivt, vilket är mycket gynnsamt.
Tid till HLR har minskat från 10 minuter till 1 minut, vilket är en sensationell förbättring.
Det föreligger inga könsskillnader avseende tid till HLR (Figur 27).
Tidig defibrillering
Tiden mellan hjärtstopp och defibrillering är helt avgörande för chansen till överlevnad. Tiden till första defibrillering redovisas i (Figur 28). Mediantiden har förbättrats över tid, men förbättringen har varit mycket begränsad. Under de senaste åren har mediantiden från hjärtstopp till defibrillering vid bevittnade hjärtstopp legat konstant på omkring 10 minuter.
Av (Figur 29) framgår att en publik hjärtstartare sedan 2015 endast har kopplats på i en liten andel av fallen. Under 2024 ses dock en tydlig ökning, där drygt 13 % av fallen hade en publik hjärtstartare kopplad – en klar förbättring jämfört med tidigare år.
Av (Figur 30) framgår att i de fall en hjärtstartare har kopplats på innan ambulansens ankomst har den använts, det vill säga att defibrillering har skett, i mer än en tredjedel av fallen. Andelen defibrillerade fall har varit i stort sett oförändrad över tid.
Figur 31 visar andelen personer som hade en initialt defibrillerbar rytm och som defibrillerades innan ambulansens ankomst, i de fall en publik hjärtstartare hade kopplats. År 2022 noterades den högsta andelen sedan 2015, med 92 % respektive 87 %. Det bör dock nämnas att dessa data är osäkra på grund av det begränsade stickprovet.
Ambulansens responstid
Responstid definieras som tiden mellan utlarmning (från larmcentralen) och ankomst av ambulans till den drabbade. Som framgår av (Figur 32) har responstiden ökad under årens gång. Responstiden var 5 minuter (median) under de första åren. Därefter har respomstiden ökat gradvis och år 2020 var responstiden 12 minuter. Detta är den mest ogynnsamma trenden som observeras i registret. År 2021 och 2022 var mediantiden 10 minuter, vilket är den lägsta siffran under de senaste åren. För att sedan under år 2023 och 2024 öka igen till 11 respektive 12 minuter. Ökningen från 5-6 minuter till över 10 minuter har tveklöst försämrat förutsättningarna att överleva vid hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Detta kan vara en bidragande faktor att tid till defibrillering inte förbättrats, och kan vara en förklaring till varför andelen hjärtstopp med defibrillerbar rytm vid ambulansens ankomst minskat.
Om vi beaktar andelen fall där ambulansen anlänt inom 5 minuter (Figur 33) framträder ingen tydlig förbättring. Däremot ses en viss ökning i andelen fall där ambulansen anlänt inom 10 minuter. År 2022 noterades den högsta andelen sedan 2017. Denna förbättring har dock inte bestått utan år 2024 var andelen åter lägre än både 2022 och 2023. Sett över hela perioden 1990–2024 är trenden tydligt negativ, med en successiv minskning av andelen fall där ambulansen anländer inom både 5 och 10 minuter (Figur 34).
Behandling före ambulansens ankomst
Resultatet omfattar endast rapporter från åren 2016 till 2023. När det gäller utlarmade enheter var ambulansen först på plats i 77 % av fallen. I resterande fall var det räddningstjänst, polis eller SMS-livräddare som anlände först. Eftersom dessa enheter i de flesta fall har HLR-kompetens och tillgång till hjärtstartare förväntas deras insatser bidra till ökad överlevnad.
Figur 36 visar vilken typ av behandling som gavs när förbipasserande (bystanders) utförde HLR. I ungefär två tredjedelar av fallen utfördes HLR enbart med bröstkompressioner, medan både bröstkompressioner och ventilation gavs i återstående tredjedel av fallen.
I de fall där HLR påbörjades innan ambulansens ankomst hade telefonassisterad HLR givits i 68% av fallen. En hjärtstartare anslöts före ambulansens ankomst i 11% av fallen, och behandling med defibrillator utfördes i 37% av dessa.
Överlevnad
Andelen som överlever 30 dagar
Överlevnaden under 2024 är den högsta som uppmätts
År 2024 noteras den högsta siffran någonsin: 13.3% överlevde ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Andelen patienter vid liv efter 30 dagar har fram till år 2001 pendlat mellan 4 % och 5 %. Från och med år 2000 ses en tydlig ökning i överlevnad. År 2000 var 4,6 % vid liv efter 30 dagar, medan motsvarande andel år 2024 uppgick till 13,3 % – den högsta som noterats hittills. Det bör beaktas att fullständigt underlag för år 2024 ännu saknas för Region Stockholm. Givet att även år 2023 initialt saknade data från Region Stockholm, var den då rapporterade överlevnaden 12,4 %. När regionen därefter inkluderades i materialet uppgick överlevnaden till 12,5 % (Figur 37).
Antal framgångsrika livräddaringripanden
Antal framgångsrika livräddaringripande år 2023 är den högsta hittills
År 2023 noteras den högsta siffran någonsin: 708 personer överlevde ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Antalet framgångsrika livsräddaringripanden är ett av de viktigaste måtten på verksamhetens arbete. Denna siffra anger antal fall där HLR påbörjats och att behandlingen resulterat i att personen är vid liv efter 30 dagar. Siffran har ökat successivt och uppgick till 708 överlevare år 2023, den högsta siffran någonsin. För 2024 är antal framgångsrika livräddaringripanden lägre men förklaras av det totala antalet för 2024 inte är fullständigt (Figur 38).
Samband med första registrerade hjärtrytmen
Figur 39 visar andel patienter vid liv efter 30 dagar i relation till den första hjärtrytmen. Som framgår av figuren så ökar överlevnaden bland patienter som har en defibrillerbar rytm. År 2024 överlevde cirka 43% av samtliga händelser med defibrillerbar rytm. Motsvarande siffra under 1990-talet var cirka 10%. Således har överlevnaden i denna grupp ökat mer än 3 gånger sedan 1990-talet. Bland patienter med asystoli har överlevnaden ökat från <1% år 1990 till 1.9% år 2024. Bland patienter med PEA har överlevnaden ökat från cirka 1% år 1990 till cirka 6% år 2024.
I de fall då ambulansens responstid var högst 7 minuter är överlevnaden närmare 50% år 2024 bland fall med defibrillerbar rytm. Det är högsta andelen överlevare någonsin givet ambulansankomst inom 7 minuter, och en ökning jämfört med året innan. Det skall dock ses i relation till antalet rapporterade fall som var lägre för år 2024 jämfört med tidigare. Antalet personer som överlever givet ambulansresponstid inom 7 minuter var 19 personer färre för år 2024 jämfört med år 2023 (Figur 40).
Ålder och kön
om framgår av Figur 41 var överlevnaden bland män och kvinnor omkring sekelskiftet likartad. Den efterföljande ökningen i överlevnad är dock betydligt mer uttalad bland män. År 2024 överlevde 15 % av männen, medan motsvarande andel bland kvinnor var 10 %. Positivt är att år 2024 uppvisade kvinnor en tydligare ökning i överlevnad – från omkring 8–9 % till drygt 10 %.
Som framgår av Figur 42 är skillnaden mellan män och kvinnor betydligt mindre om man beaktar initial hjärtrytm. Plats för hjärtstopp är en faktor av betydelse för överlevnad. Andel överlevare med defibrillerbar rytm som initial hjärtrytm har ökat något både för män och kvinnor år 2024 jämfört med 2023. Mest uttalad ökning ses för kvinnor i jämförelse med föregående år.
I relation till ålder ses tydliga skillnader i överlevnad över tid (Figur 43). Överlevnaden har genomgående varit lägst bland äldre individer, och förbättringen är också minst uttalad i denna grupp. Bland de yngsta individerna ses ingen tydlig förbättring i överlevnad (gruppen inkluderar även fall av plötslig spädbarnsdöd), medan unga vuxna däremot uppvisar en tydlig ökning.
Regionala jämförelser
Regionala jämförelser av karaktäristik och överlevnad redovisas i (Figur 44). Denna typ av diagram bör inte användas för att dra slutsatser om skillnader mellan regioners förmåga att rädda liv. Siffrorna presenteras ändå ojusterade för att visa de faktiska utfallen.
Överlevnad
Karaktäristika
NULL| Tabell 3. Karakteristik efter hjärtstopp utanför sjukhus (2015–2024) | ||||
|---|---|---|---|---|
| VF/pVT avser initial hjärtrytm vid ambulansens ankomst. | ||||
| Medianålder (q1, q3) | Kvinnor (n, %) | Hjärtstopp i hemmet (n, %) | VF/pVT (n, %) | |
| Blekinge | 74.5 (64.2, 82.6) | 309 (35.5%) | 625 (71.8%) | 162 (20.0%) |
| Dalarna | 73.5 (63.0, 81.4) | 806 (34.8%) | 1663 (71.8%) | 390 (19.5%) |
| Gotland | 71.3 (62.8, 81.0) | 54 (26.2%) | 140 (68.0%) | 44 (25.9%) |
| Gävleborg | 73.7 (62.5, 81.3) | 688 (35.1%) | 1425 (72.7%) | 357 (20.3%) |
| Halland | 75.1 (64.1, 82.9) | 815 (35.8%) | 1649 (72.3%) | 385 (18.8%) |
| Jämtland | 72.5 (63.3, 81.1) | 173 (32.0%) | 377 (69.7%) | 101 (21.7%) |
| Jönköping | 72.9 (61.6, 82.5) | 728 (34.4%) | 1595 (75.3%) | 415 (21.7%) |
| Kalmar | 74.2 (63.5, 82.8) | 720 (35.9%) | 1474 (73.6%) | 393 (22.9%) |
| Kronoberg | 74.6 (62.7, 83.6) | 387 (38.2%) | 751 (74.1%) | 202 (22.1%) |
| Norrbotten | 71.9 (60.5, 80.7) | 359 (31.3%) | 795 (69.4%) | 256 (24.7%) |
| Skåne | 73.4 (61.7, 81.8) | 1918 (34.0%) | 4203 (74.6%) | 1135 (22.0%) |
| Stockholm | 70.7 (52.1, 81.3) | 4386 (37.2%) | 8715 (76.7%) | 1632 (19.5%) |
| Sörmland | 72.6 (59.7, 81.0) | 621 (35.9%) | 1247 (72.0%) | 341 (22.7%) |
| Uppsala | 73.2 (60.4, 80.9) | 555 (31.6%) | 1281 (72.8%) | 339 (21.1%) |
| Värmland | 72.9 (62.2, 82.1) | 450 (33.3%) | 1027 (75.9%) | 245 (20.4%) |
| Västerbotten | 71.5 (60.1, 80.6) | 371 (29.9%) | 848 (68.4%) | 250 (22.1%) |
| Västernorrland | 73.6 (63.5, 81.5) | 444 (32.6%) | 1018 (74.7%) | 262 (20.7%) |
| Västmanland | 72.4 (59.8, 81.4) | 422 (35.8%) | 837 (71.1%) | 246 (23.0%) |
| Västra Götaland | 72.8 (60.0, 81.8) | 3902 (35.4%) | 8183 (74.1%) | 2094 (20.7%) |
| Örebro | 71.3 (59.8, 80.4) | 347 (31.6%) | 778 (70.9%) | 235 (23.5%) |
| Östergötland | 72.6 (60.1, 82.4) | 1000 (35.0%) | 2081 (72.9%) | 478 (19.7%) |
Tidsintervaller
| Tabell 4. Tidsintervaller efter hjärtstopp utanför sjukhus (2015-2024) | ||||
|---|---|---|---|---|
| Tidsfördröjningar anges med median och interkvartilavstånd från hjärtstoppets inträffande. | ||||
| Tid till utlarmning | Tid till HLR | Tid till defibrillering | Tid till ambulans ankomst | |
| Blekinge | 3.00 [1.00, 6.00] | 5.00 [1.00, 12.00] | 18.00 [11.00, 27.75] | 15.00 [10.25, 21.00] |
| Dalarna | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 6.00] | 17.00 [11.00, 26.75] | 13.50 [9.00, 20.00] |
| Gävleborg | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 17.00 [11.00, 27.00] | 12.00 [8.00, 18.00] |
| Gotland | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [1.00, 5.00] | 16.00 [12.00, 24.00] | 13.00 [10.00, 19.50] |
| Halland | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [1.00, 6.00] | 15.00 [10.00, 21.00] | 12.00 [8.00, 16.25] |
| Jämtland | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 7.00] | 15.00 [9.00, 29.00] | 12.00 [8.00, 23.00] |
| Jönköping | 2.00 [1.00, 5.00] | 3.00 [1.00, 9.00] | 17.50 [11.00, 26.00] | 14.00 [9.75, 20.00] |
| Kalmar | 2.00 [1.00, 5.00] | 3.00 [1.00, 9.00] | 17.00 [11.00, 26.00] | 13.00 [9.00, 20.00] |
| Kronoberg | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 14.00 [9.00, 24.00] | 13.00 [9.00, 22.00] |
| Norrbotten | 2.00 [1.00, 3.25] | 3.00 [1.00, 9.00] | 15.00 [10.00, 25.00] | 12.00 [8.00, 17.25] |
| Örebro | 2.00 [1.00, 3.00] | 3.00 [1.00, 8.00] | 15.00 [10.00, 23.00] | 11.00 [7.00, 15.00] |
| Östergötland | 1.50 [1.00, 3.00] | 3.00 [1.00, 9.00] | 14.00 [10.00, 21.00] | 11.00 [9.00, 16.00] |
| Skåne | 1.00 [0.00, 3.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 15.00 [10.00, 23.00] | 11.00 [8.00, 16.00] |
| Sörmland | 2.00 [1.00, 5.00] | 3.00 [1.00, 10.00] | 17.00 [10.00, 25.00] | 13.00 [9.00, 19.00] |
| Stockholm | 2.52 [1.00, 7.00] | 8.00 [2.00, 17.00] | 17.00 [10.00, 32.00] | 28.75 [13.47, 51.16] |
| Uppsala | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 15.00 [10.00, 24.00] | 12.00 [8.00, 17.00] |
| Värmland | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 18.00 [12.00, 26.25] | 16.00 [10.00, 23.00] |
| Västerbotten | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 5.00] | 17.00 [12.00, 28.00] | 14.00 [9.50, 20.50] |
| Västernorrland | 2.50 [1.00, 5.00] | 3.00 [1.00, 9.00] | 19.00 [14.00, 30.00] | 14.00 [10.00, 21.00] |
| Västmanland | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [1.00, 7.00] | 13.00 [9.00, 20.00] | 10.00 [7.00, 14.25] |
| Västra Götaland | 1.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 16.00 [10.00, 25.00] | 13.00 [9.00, 18.00] |
Neurologisk funktion efter hjärtstopp
Fördubblad överlevnad med oförändrad cerebral funktion
Överlevnaden har fördubblats under årens gång, utan att fördelningen av neurologisk funktion (CPC) vid utskrivning bland överlevarna förändrats nämnvärt.
CPC-skalan innehåller kategorier från 1-5, där högre siffror indikerar svårare funktionsbortfall.
CPC 1: Vid medvetande, “alert”. Klarar av att arbeta och leva ett ”normalt liv”. Kan ha mindre neurologiska nedsättningar, till exempel mild dysfasi, hemipares eller påverkan på kranialnerver.
CPC 2: Vid medvetande. Lindrig till måttlig neurologisk nedsättning. Tillräcklig neurologisk funktion för att klara deltidsarbete i en anpassad miljö eller självständigt klara aktiviteter i det dagliga livet, till exempel att klä sig, transportera sig kommunalt, eller laga mat. Kan ha hemiplegi, kramper, ataxi, dysartri eller påverkan på minnesfunktioner.
CPC 3: Vid medvetande. Svår neurologisk nedsättning. Beroende av andra för dagligt stöd på en institution eller med stora stödinsatser i hemmet. Har minst en begränsad kognitiv förmåga. Denna kategori är ”bred” och omfattar patienter som är rörliga men som har allvarliga minnesnedsättningar/demens som förhindrar en oberoende tillvaro till dem som endast kan kommunicera med ögonen.
CPC 4: Medvetslös. Ej medveten om eller kan ej kommunicera med sin omgivning, ingen kognitiv förmåga. Så kallat vegetativt tillstånd.
CPC 5: Hjärndöd/avliden.
Distributionen av patienter utifrån uppskattad neurologisk funktion (CPC) vid utskrivning bland dem som överlevt redovisas i Figur 45. Figuren visar att cirka 95 % av överlevarna har ingen eller endast lindrig till måttlig neurologisk funktionsnedsättning (CPC 1–2). För år 2024 ses en tendens till ökning av överlevare med CPC-1 (86%).
Konklusioner
Registret omfattar nu 134 318 fall där HLR påbörjats under de senaste 34 åren. SHLR är en världsunik kunskapskälla som visar att överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus har mer än fördubblats under denna period, med den största förbättringen hos män och yngre patienter. Bland patienter med defibrillerbar rytm har överlevnaden tredubblats.
År 2024 uppnåddes den högsta överlevnaden som hittills registrerats: 13,3 % (exklusive delar av Region Stockholm). I vissa grupper, där förutsättningarna varit särskilt goda, överlevde upp till 60 %. År 2024 var också det tredje året i följd under det senaste decenniet då en förbättring kunde noteras.
Andelen överlevare med CPC-1,vilket innebär att patienten är vid medvetande, alert och i stort kan leva ett självständigt liv, även om milda neurologiska nedsättningar kan förekomma, har legat stabilt runt 80 % över tid, med en tendens till ökning under 2024.
SHLR visar att andelen patienter med defibrillerbar rytm har halverats under de senaste decennierna. Eftersom dessa patienter har bäst prognos innebär utvecklingen att en allt större andel av hjärtstoppen inträffar i grupper med sämre överlevnadsutsikter. Detta understryker behovet av fortsatt forskning och utveckling kring omhändertagandet av dessa patienter.
Ambulansens responstid har länge varit en utmaning. Under 2022 sågs en tydlig förbättring: andelen patienter som fick ambulans inom 10 minuter ökade från cirka 46 % (2017) till 53 % (2022). Därefter har utvecklingen vänt, och under 2024 var andelen 44 % inom 10 minuter. Totalt ökade också ambulansens medianresponstid till 12 minuter. Responstiden är en kritisk faktor för överlevnad vid hjärtstopp, särskilt eftersom ambulansen i majoriteten av fallen är först på plats.
SHLR visar en dramatisk ökning av antalet fall som erhåller bystander-HLR. I dag får majoriteten av alla fall bystander-HLR, vilket är en potentiellt livräddande behandling. Parallellt med denna utveckling har också allt fler individer defibrillerats innan ambulansens ankomst, något som sannolikt bidragit till förbättrade förutsättningar för överlevnad.
Könsskillnaderna i överlevnad har utvecklats gradvis sedan 1990-talet. När initial rytm beaktas minskar dessa skillnader avsevärt. Den initiala rytmen hänger nära samman med hjärtstoppets orsak och tiden till HLR. Som framgår av Figur 25 skiljer sig dock tiden till HLR inte nämnvärt mellan könen, vilket talar för att skillnaderna snarare kan förklaras av olikheter i orsaker. Män har oftare kardiell orsak (hjärtsjukdom) och därmed oftare en defibrillerbar rytm.
Under det senaste decenniet har vården efter hjärtstopp utvecklats avsevärt, men överlevnaden har inte förbättrats påtagligt under samma period. Förbättringar i intensivvården sammanfaller med mindre gynnsamma trender i andra kritiska parametrar, såsom ambulansens responstid och tid till defibrillering.
References
1.
Dudas K, Lappas G, Stewart S, Rosengren A. Trends in Out-of-Hospital Deaths Due to Coronary Heart Disease in Sweden (1991 to 2006). Circulation [Internet]. 2011;123:46–52. Available from: http://dx.doi.org/10.1161/CIRCULATIONAHA.110.964999
2.
Björck L, Capewell S, O’Flaherty M, Lappas G, Bennett K, Rosengren A. Decline in coronary mortality in sweden between 1986 and 2002: Comparing contributions from primary and secondary prevention. PLoS ONE [Internet]. 2015;10:e0124769. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4420282/