SHLR Årsrapport 2024

Att rädda en människa

År 1983 färdigställde Svenska Kardiologföreningens arbetsgrupp ett första utbildningsprogram för hjärt-lungräddning (HLR). Detta introducerades i Sverige genom att arbetsgruppen utbildade 24 doktorer från olika delar av landet. Dessa doktorer blev huvudinstruktörer, vilka skulle utbilda allmänheten och sjukvårdspersonal i HLR. Sedan dess har denna kaskad-princip fortsatt och idag har drygt sju miljoner svenskar deltagit i HLR-utbildning (som rapporterats). Därför kan majoriteten av alla hjärtstopp som inträffar i samhället ges en chans att överleva. Parallellt med denna folkrörelse har HLR-verksamheten på sjukhusen utvecklats till en avancerad, evidensbaserad behandling som erbjuds i samtliga regioner. Behandlingen startar på larmcentralen och fortsätter i ambulans, på akutmottagning, intensivvård, eftervård och rehabilitering. I de fall HLR startas omedelbart kan individen överleva utan några komplikationer. För varje minut som går utan behandling ökar dödligheten med 8% och överlevare drabbas av svårare bestående komplikationer.

Ytterst få medicinska tillstånd är lika vanliga och allvarliga som hjärtstopp. Årligen drabbas uppskattningsvis 15000 personer (på och utanför sjukhus), vilket är fler fall än någon annan allvarlig cancerform. Ett plötsligt hjärtstopp är den enskilt vanligaste dödsorsaken bland exempelvis personer med diabetes, hjärtsvikt eller kranskärlssjukdom. Var tredje dödsfall bland personer med diabetes, hälften av alla dödsfall bland personer med hjärtsvikt och majoriteten av alla dödsfall bland personer med kranskärlssjukdom orsakas av ett plötsligt hjärtstopp.1–3 Bland individer med någon typ av hjärt-kärlsjukdom dör hälften i hjärtstopp och i hälften av dessa fall är hjärtstoppet den första manifestationen av hjärt-kärlsjukdom. Sammantaget svarar oväntade hjärtstopp för 50% av alla förlorade levnadsår orsakade av hjärt-kärlsjukdom. Majoriteten av alla som drabbas av hjärtstopp har dock inte någon av dessa åkommor.4

Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret (SHLR) monitorerar alla hjärtstopp i Sverige. I SHLR registreras cirka 8500 fall årligen. I dessa fall bedömer vårdpersonal (på sjukhus eller i ambulans) att det finns en chans att överleva och HLR påbörjas; övriga hjärtstopp registreras inte eftersom behandling inte startas. SHLR har monitorerat hjärtstopp i Sverige sedan år 1990 (utanför sjukhus), vilket gör registret till en världsunik kunskapskälla. Sedan starten har SHLR bidragit till att förbättra överlevnaden vid hjärtstopp. Detta har gjorts genom intensiv medverkan i utbildning i HLR och klinisk forskning. SHLR är idag en fundamental del av svensk hjärtstoppsforskning.

I denna rapport intar tid en särställning. Vid ett hjärtstopp är tidsfördröjningen till HLR och defibrillering avgörande för överlevnad. Defibrillering innebär att en elektrisk stöt skickas genom hjärtat för att behandla en hjärtrytmrubbning och återställa hjärtats normala rytm. Defibrillering är en extremt effektiv behandling om den ges tidigt. Detta framgår av randomiserade studier som studerat effektiviteten av inopererade defibrillatorer (vilka kan erbjudas vissa hjärtsjuka patienter). En sådan är konstruerad att defibrillera inom 20 sekunder och lyckas göra det framgångsrikt i 98% av fallen. Andelen lyckade defibrilleringar sjunker raskt allt eftersom tiden går. Defibrillering lyckas i 70% av fallen om det sker efter 3 minuter. Efter 10 minuter lyckas defibrillering i 20% av fallen och därefter sjunker överlevnaden raskt. Vid ett hjärtstopp räknas varje sekund och varje insats för att förbättra vården måste sträva efter att reducera dessa fördröjningar.

Årets rapport

Det Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret (SHLR) är fortsatt det enda kvalitetsregister som rapporterar hur många människoliv som verksamheten omedelbart räddar. I rapporten presenteras detta i form av antal framgångsrika HLR-försök (livräddaringripanden). Termen överlevnad används för att beskriva patienter vars hjärtstopp kunde behandlas framgångsrikt med HLR, så till vida att de var vid liv 30 dagar senare.

År 2023 uppgick antal framgångsrika fall där HLR påbörjats till 708 utanför sjukhus och 938 på sjukhus. Sammanlagt var totalt 1646 framgångsrika fall där HLR påbörjats. År 2024 var motsvarande siffror 626 utanför sjukhus och 973 på sjukhus, vilket resulterar i totalt 1599 framgångsrika fall där HLR påbörjats. Det innebär att HLR räddar en människa till livet var femte timme i Sverige. I Figur 1 presenteras överlevnaden för hjärtstopp utanför sjukhus och i Figur 3 överlevnaden för hjärtstopp på sjukhus.

Hjärtstopp utanför sjukhus

  • Registret inkluderar nu 134 318 tillfällen där HLR påbörjats och som registrerats de senaste 34 åren. SHLR är en världsunik kunskapskälla som visar att under de senaste 34 åren har överlevnad efter hjärtstopp utanför sjukhus mer än fördubblats och den största förbättringen ses hos män och yngre patienter. Bland patienter med defibrillerbar rytm har överlevnaden ökat hela tre gånger.

  • År 2024 noteras den högsta överlevnaden någonsin: 13% överlevde och i vissa grupper (när förutsättningarna var goda) överlevde upp till 60%. Det är tredje året i rad där det ses en förbättring i överlevnad för hjärtstopp utanför sjukhus.

  • Ungefär 90 % av de som överlever ett hjärtstopp uppvisar god neurologisk funktion vid utskrivning från sjukhuset.

  • SHLR visar att sannolikheten för att uppvisa en defibrillerbar rytm har halverats under åren. Dessa fall har bäst prognos vid hjärtstopp.

  • Ambulansens responstid har under de senaste två decennierna successivt ökat, vilket sannolikt haft negativa konsekvenser för överlevnaden. År 2022 sågs dock en tydlig förbättring: andelen fall där ambulansen anlände inom 10 minuter ökade från cirka 41 % år 2020 till 53 %. Tyvärr har denna positiva trend därefter mattats av, och under 2024 minskade andelen till 44 %. Samtidigt ökade mediantiden för ambulansens responstid till 12 minuter 2024, vilket är en försämring jämfört med tidigare år. Det står därför klart att samverkan med andra aktörer såsom räddningstjänst, polis, SMS-livräddare och ingripande av personer på plats är en avgörande förutsättning för att tidig HLR ska kunna initieras.

  • SHLR visar en dramatisk ökning av antalet fall som erhåller bystander-HLR. I dag får majoriteten av alla fall bystander-HLR (67% under 2024), vilket är en potentiellt livräddande insats. Parallellt med denna utveckling har också allt fler individer defibrillerats innan ambulansens ankomst, vilket också sannolikt bidragit till förbättrade förutsättningar för överlevnad.

  • Skillnaderna i överlevnad mellan män och kvinnor har gradvis utvecklats sedan 1990-talet. Glädjande nog har dock andelen kvinnor som överlever ett hjärtstopp utanför sjukhus ökat mer än motsvarande andel män under 2024, vilket bidragit till att skillnaden minskat något. Skillnaderna reduceras avsevärt när man beaktar initial rytm. Den initiala rytmen är i hög grad beroende av orsaken till hjärtstoppet och av tiden till start av HLR. Eftersom ingen nämnvärd skillnad ses i tid till HLR mellan könen, kan en möjlig förklaring vara att män oftare drabbas av hjärtstopp till följd av hjärtsjukdomar. En annan möjlig förklaring är platsen för hjärtstoppet, där händelser i hemmet är mindre gynnsamma och förekommer i högre utsträckning bland kvinnor. Det kan också noteras att kvinnor vid hjärtstopp generellt är äldre än män.

  • Vården efter hjärtstopp har utvecklats snabbt under det senaste decenniet, men överlevnaden har inte ökat i den omfattning som man kunnat förvänta sig. En möjlig förklaring är att framstegen inom intensivvården har motverkats av ogynnsamma trender i andra kritiska delar av vårdkedjan, såsom längre ambulansresponstider och tid till defibrillering. Därutöver kan skillnader i patientkaraktäristika spela in, exempelvis initial rytm som i hög grad påverkar chanserna till överlevnad. Även en ökad användning av implanterbar defibrillator (ICD) kan ha betydelse för statistiken, då patienter som defibrillerats av sin ICD inte inkluderas i registret, trots att detta är en livräddande behandling.

Figur 1: Andel som överlever 30 dagar: Hjärtstopp utanför sjukhus


Figur 2: Kritiska tidsintervaller


Hjärtstopp på sjukhus

  • Varje år räddas cirka 900 personer till livet genom HLR på sjukhus. Glädjande nog återfår 90 % av dessa en god neurologisk funktion. Detta är sannolikt ett resultat av det långsiktiga och fortlöpande arbetet med HLR-utbildning, kvalitetssäkring och forskning i hela landet.

  • Årets resultat visar att sjukhusets larmgrupp i majoriteten av fallen larmas inom 1 minut. Mediantiden till start av HLR har varit <1 minut sedan registret startade, och totalt får cirka 90 % av patienterna HLR inom 1 minut efter hjärtstopp.

  • Närmare 90 % av alla patienter med initial defibrillerbar rytm defibrilleras inom 3 minuter efter hjärtstopp.

  • Sammantaget har överlevnaden ökat från cirka 25 % till 39 % mellan åren 2008 och 2024. Antalet överlevare har ökat från 352 personer (2008) till 973 personer (2024). Få andra kardiovaskulära tillstånd har uppvisat en lika tydlig förbättring på så kort tid. Hjärtstopp på sjukhus är därmed en framgångshistoria, även om det fortsatt finns betydande förbättringspotential.

  • Beslut om att inte initiera hjärt-lungräddning (Ej-HLR) har stor betydelse för registreringen och för tolkningen av överlevnadsdata. Om ett dokumenterat beslut om Ej-HLR finns startas ingen behandling och patienten registreras inte i SHLR. Registret kommer därmed i huvudsak att spegla de patienter där HLR bedömts som medicinskt motiverad, till gagn för patienten och i enlighet med patientens önskan. Förändringar över tid i hur Ej-HLR-beslut fattas och dokumenteras kan därför bidra till att förklara den ökade andelen överlevare, trots att det totala antalet registrerade fall minskade under 2024. En del av ökningen i överlevnadsandel kan således bero på att färre fall rapporterats, bland annat till följd av ökad förekomst av Ej-HLR-beslut. Samtidigt visar uppgifterna att det faktiska antalet överlevare var högre 2024 än under tidigare år, vilket innebär att fler liv har räddats.

Figur 3: Andel som överlever 30 dagar: Hjärtstopp på sjukhus


Konklusion

År 2024 rapporterades totalt 1599 framgångsrika fall där HLR påbörjats på och utanför sjukhus. Det innebär att en person räddas till livet genom HLR ungefär var femte timme i Sverige. Det motsvarar att en person räddas till livet genom HLR ungefär var femte timme i Sverige. Resultaten visar att HLR i Sverige är en framgång som blir möjlig genom att hela kedjan som räddar liv fungerar – där sjukvård, ambulanssjukvård, blåljusorganisationer och enskilda medborgare samverkar. Samtidigt finns fortsatt förbättringspotential, inte minst vad gäller ambulansens responstid.

Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret (SHLR)

Huvudman: Västra Götalandsregionen, Registercentrum, Göteborg

Carl Magnusson, Registerhållare

Institutionen för medicin, Göteborgs Universitet
Ambulans och prehospital akutsjukvård, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Koordinator SHLR: Birgitta Säfdal

Utvecklingsledare på Registercentrum: Ulrika Front

Verksamhetschef: Ulrika Frithiofsson


Styrgruppen för Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret

Johan Herlitz, Professor, Högskolan Borås

Per Nordberg, Överläkare på Thoraxintensiven, Karolinska Universitetssjukhuset, Docent vid Karolinska Institutet, Stockholm

Eva Oddby, Med dr, överläkare, Anestesikliniken, Danderyds sjukhus, Stockholm

Johan Israelsson, Med dr, Sjuksköterska, Länssjukhuset i Kalmar

Hannah Fovaeus, Specialistläkare, Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus, Göteborg

Martin Jonsson, Statistiker, Hjärtstoppscentrum Södersjukhuset, Karolinska Institutet, Stockholm

Stefan Jutterdal, Patientrepresentant

Gunilla Velin, Patientrepresentant


Arbetsgruppen för PROM

Kristofer Årestedt, Professor, Sjuksköterska, Linnéuniversitetet, Kalmar

Johan Israelsson, Med dr, Sjuksköterska, Länssjukhuset i Kalmar

Anders Bremer, Professor, Sjuksköterska, Linnéuniversitetet, Växjö



References

1.
Cavallari I, Bhatt DL, Steg PhG, Leiter LA, McGuire DK, Mosenzon O, Im K, Raz I, Braunwald E, Scirica BM. Causes and Risk Factors for Death in Diabetes. Journal of the American College of Cardiology [Internet]. 2021;77:1837–1840. Available from: http://dx.doi.org/10.1016/j.jacc.2021.02.030
2.
Packer M. What causes sudden death in patients with chronic heart failure and a reduced ejection fraction? European Heart Journal [Internet]. 2019;41:1757–1763. Available from: http://dx.doi.org/10.1093/eurheartj/ehz553
3.
Virani SS, Alonso A, Aparicio HJ, Benjamin EJ, Bittencourt MS, Callaway CW, Carson AP, Chamberlain AM, Cheng S, Delling FN, Elkind MSV, Evenson KR, Ferguson JF, Gupta DK, Khan SS, Kissela BM, Knutson KL, Lee CD, Lewis TT, Liu J, Loop MS, Lutsey PL, Ma J, Mackey J, Martin SS, Matchar DB, Mussolino ME, Navaneethan SD, Perak AM, Roth GA, Samad Z, Satou GM, Schroeder EB, Shah SH, Shay CM, Stokes A, VanWagner LB, Wang N-Y, Tsao CW. Heart Disease and Stroke Statistics2021 Update. Circulation [Internet]. 2021;143. Available from: http://dx.doi.org/10.1161/CIR.0000000000000950
4.
Myerburg RJ, Goldberger JJ. Sudden Cardiac Arrest Risk Assessment. JAMA Cardiology [Internet]. 2017;2:689. Available from: http://dx.doi.org/10.1001/jamacardio.2017.0266