SHLR Årsrapport 2022
Hjärtstopp utanför sjukhus
Registrets betydelse
Bland personer med hjärt-kärlsjukdom orsakar hjärtstopp mer än hälften av alla dödsfall och i hälften av dessa fall är hjärtstopp den första manifestationen av hjärt-kärlsjukdom. De allra flesta hjärtstopp inträffar utanför sjukhus. Bland personer med akut kranskärlssjukdom sker de flesta dödsfall utanför sjukhus och denna andel ökar, särskilt bland yngre individer.1 Ett hjärtstopp innebär att kroppens organ drabbas av omedelbar syrebrist, vilket inom 4 till 5 minuter leder till irreversibla hjärnskador. Döden inträder oftast inom 8 minuter, såvida inte hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas. Med tidig HLR kan många individer räddas. Totalt överlever 12% ett hjärtstopp utanför sjukhus men närmare 50% kan överleva om betingelserna är optimala. Svenska Hjärt-Lungräddningsregistret (SHLR) har monitorerat hjärtstopp utanför sjukhus sedan 1990. Varje år rapporteras närmare 6000 hjärtstopp utanför sjukhus.
Hälften av alla dödsfall i hjärt-kärlsjukdom orsakas av ett plötsligt oväntat hjärtstopp. Under optimala betingelser kan mer än hälften av alla dessa fall utanför sjukhus räddas.
Hjärtstartare (defibrillator)
Bland de individer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus är chansen för överlevnad 5 till 10 gånger större för de som har ett kammarflimmer eller kammartakykardi som första hjärtrytm, jämfört med de som har en asystoli (frånvaro av elektrisk aktivitet i hjärtat) eller pulslös elektrisk aktivitet (elektrisk aktivitet som inte leder till att hjärtat pumpar blod). Kammarflimmer övergår efter hand i asystoli (kan inte defibrilleras) som oftast leder till döden.
Om den drabbade uppvisar ett kammarflimmer eller en kammartakykardi kan en elektrisk chock genom hjärtat med en hjärtstartare (på medicinskt språk defibrillator) resultera i att hjärtats rytm och funktion återställs. Samtliga ambulansfordon har idag hjärtstartare ombord. Hjärtstartare blir allt vanligare på gator och torg, samt i polisens, brandkårens och räddningstjänstens fordon. Nedanstående tabell redovisar de olika rytmer som kan föreligga vid ett hjärtstopp samt huruvida de kan behandlas med hjärtstartare.
| Rytm | Medicinsk term | Mekanism | Möjlighet att använda hjärtstartare |
|---|---|---|---|
| Kammarflimmer | Ventrikelflimmer (VF) | Hjärtats kamrar vibrerar, vilket innebär att hjärtat inte pumpar något blod ut till kroppens organ. | Ja |
| Kammartakykardi | Ventrikeltakykardi (VT) | Hjärtats kamrar pumpar alldeles för fort och ineffektivt. Det leder till kammarflimmer om rytmen inte återställs snarast. | Ja |
| Pulslös elektrisk aktivitet (PEA) | Pulslös elektrisk aktivitet (PEA) | Det finns elektrisk aktivitet men hjärtat pumpar ändå inte blod. Hjärtat kan vara helt stilla eller nästan helt stilla. | Nej |
| Asystoli | Asystoli | Det finns ingen elektrisk aktivitet och hjärtat är helt stilla. | Nej |
| Extremt låg puls | Bradykardi | Om pulsen är väldigt låg kan det leda till hjärtstopp. | Nej |
Betydelsen av hjärt-lungräddning (HLR)
Sannolikheten att överleva ett hjärtstopp ökar dramatiskt om personens andning och cirkulation på konstgjord väg kan hållas igång i väntan på ambulansens ankomst. Det finns en enkel metod för att åstadkomma detta, nämligen hjärtlungräddning (HLR). HLR innebär att man omväxlande trycker på bröstkorgen för att hålla cirkulationen igång och med mun-till-mun-metoden blåser in luft i lungorna. HLR är ofarligt att tillämpa och data från SHLR visar att om fler drabbade kunde få HLR tidigare skulle många fler liv räddas.
Det krävs en mycket omfattande utbildningsverksamhet på nationell nivå för att förbättra överlevnaden. I Sverige finns sedan 30 år en organiserad utbildningsverksamhet och idag har närmare 5 miljoner kursdeltagare genomfört HLR-utbildning (upprepade utbildningstillfällen inräknade). Parallellt med detta har defibrillatorer blivit allt vanligare på offentliga platser. Detta har tveklöst förbättrat förutsättningarna för att överleva ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Registrets syfte
- Kartlägga de individer som drabbas och omständigheterna kring hjärtstoppet.
- Ge en detaljerad beskrivning av tidsförlopp och behandling utanför sjukhus.
- Registrera effekten av behandling i form av kort- och långtidsöverlevnad.
- Kartlägga cerebral funktion och livskvalitet bland patienter som överlevt hjärtstopp.
- Genom årlig sammanställning av data och återrapportering till deltagande ambulansdistrikt skapa ett stimulus för kontinuerliga förbättringar av behandlingsmetoder och organisationer.
- Genom ett nationellt register skapa tillräckligt stora patientmaterial för att kunna identifiera de bästa behandlingsmetoderna och återföra sådan information till deltagande ambulansdistrikt.
Inklusionskriterier
Alla personer som drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus och där någon form av behandling påbörjas av ambulanspersonal eller före ambulanspersonalens ankomst skall inkluderas i SHLR. Personer med hjärtstopp där inte någon behandling givits, vare sig av vittne eller av ambulanspersonal, skall inte inkluderas. Med behandling menas basal eller avancerad hjärt-lungräddning. Ett undantag utgör de patienter där ett vittne har påbörjat hjärt-lungräddning före ambulansens ankomst, men där ambulanspersonalen inte påbörjat hjärt-lungräddning p g a säkra dödstecken. Dessa patienter skall inte inkluderas i registret.
Karaktäristika & behandling
Patientmaterial
Under tiden 1990-2022 har totalt 123308 patienter med hjärtstopp utanför sjukhus rapporterats (Figur 1). Under år 2022 rapporterades 5889 fall, vilket är lika många som de tre föregående åren. Andelen kvinnor har ökat från cirka 30% till 36% under årens gång (Figur 1). Andelen bevittnade fall (Figur 2) har sjunkit från ca 70% under början av 2000-talet till ca 58% under åren. Som framgår i Figur 3 är åldersfördelningen relativt stabil över tid.
Orsak till hjärtstopp
År 1990 orsakades cirka 95% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av medicinska tillstånd. År 2022 orsakades cirka 80% av medicinska åkommor (Figur 4). Denna trend kan observeras sedan år 1990 och förklaras sannolikt av den successiva minskningen av allvarliga koronarhändelser (hjärtinfarkter).2 År 2020 noteras dock en abrupt minskning i andelen medicinskt orsakade hjärtstopp, och en motsvarande ökning av andelen orsakade av asfyxi (otillräcklig eller utebliven andning eller syresättning av blodet). År 2021 orsakade asfyxi närmare 11% av alla hjärtstopp. Detta var en följd av COVID-19 som kan orsaka en svår luftvägsinfektion med efterföljande hjärtstopp. År 2022 noteras ingen nämnvärd minskning i antalet hjärtstopp som bedömdes orsakas av asfyxi.
I många fall är det svårt att bedöma orsaken till ett hjärtstopp utanför sjukhus. Detta är anledningen till att klassifikationen är något ospecifik och inte skiljer på olika medicinska tillstånd. Det är idag konsensus att det är för svårt att avgöra detta under de omständigheter som råder vid ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Nedan redovisas orsak till hjärtstopp i relation till ålder.
Tidigare år har registret rapporterat orsaker till hjärtstopp med de kategorier som visas nedan i Figur 8. Registret frångick denna klassificering år 2020 för att anpassa registret till internationell konsensus. Den stora skillnaden mellan den tidigare klassificeringen (Figur 9) och den nya (Figur 4) är att den förstnämnda klargjorde bland annat hur många fall som bedömdes vara orsakade av hjärtsjukdom, lungsjukdom och självmordsförsök. Det är viktigt att även i denna rapporten nämna, baserat på den tidigare klassifikationen, att år 1990 orsakades cirka 80% av alla hjärtstopp utanför sjukhus av hjärtsjukdom, och motsvarande siffra år 2021 var cirka 50%. Att den mer detaljerade klassifikationen har frångåtts förklaras av den osäkerhet som råder kring bedömningen.
Ålder och kön
Ålder och könsfördelning presenteras i Figur 14 och Figur 15. Medianåldern i hela materialet är 71.6 år och den har varit oförändrad sedan 1990. Ålderspannet sträcker sig från 0 till över 100 år. Totalt är ungefär 66% av individerna män men andelen kvinnor ökar med åldern. Bland individer som är över 80 år utgör män 58%.
Medianåldern för kvinnor i hela materialet är 74.1 år och denna siffra är relativt oförändrad sedan år 1990. Medianåldern för män i hela materialet är 70.5. Det innebär att män är nästan 4 år yngre än kvinnor då de drabbas av hjärstopp utanför sjukhus. Medianålder för män har likaledes varit stabil under årens gång.
Plats för hjärtstopp (1990-2022)
Hjärtstopp inträffade i hemmet i 71% av alla fallen. Bland män inträffade 67% av hjärtstoppen i hemmet, jämfört med 79% av hjärtstoppen bland kvinnor (Figur 16 och Figur 17).
Bland hjärtstopp som inträffade i hemmet hade cirka 18% defibrillerbar rytm. Motsvarande siffra för hjärtstopp som inträffade på offentliga (allmänna) platser var cirka 40% (Figur 18).
Bland de allmänna platserna så var gator och torg de vanligaste lokalisationerna för hjärtstopp. Detaljer för Offentliga platser och Övriga platser redovisas i Tabell 1 och Tabell 2.
| Plats för hjärtstopp, offentliga platser | |
| Plats | Andel (%) |
|---|---|
| Gata/torg | 39.3 |
| Övriga platser | 19.6 |
| Park/terräng | 10.4 |
| Sportanläggning | 7.3 |
| Arbetsplats | 5.8 |
| Affärscenter | 5.6 |
| Badplats | 3.5 |
| Vattendrag | 3.1 |
| Tågstation | 2.1 |
| Nöjesplats | 1.7 |
| Kyrka | 0.9 |
| Flygplats | 0.7 |
| Plats för hjärtstopp, övriga platser | |
| Plats | Andel (%) |
|---|---|
| Ambulans | 36.7 |
| Övrigt | 35.5 |
| Vårdhem | 20.6 |
| Vårdcentral/jourcentral | 2.3 |
| Hotellrum | 1.6 |
| Privat kontor | 1.2 |
| Tandvård | 1.1 |
| Sjukhus utan larmorganisation | 0.9 |
Överlevnad i relation till plats för hjärtstopp
Som framgår är överlevnaden betydligt högre bland hjärtstopp som inträffar på allmänna och övriga platser, vilket förklaras av att HLR (som regel) startas tidigare och hjälp tillkallas fortare.
Trender i den initiala rytmen vid hjärtstopp
Kammarflimmer kallas ventrikelflimmer (VF) på medicinskt språk. I gruppen med VF brukar man också inkludera personer som har ventrikeltakykardi (VT) utan puls. Det är VF och VT som kan behandlas med defibrillering. Personer som inte har VF eller VT kan inte behandlas med defibrillering och detta innebär en mycket sämre prognos.
Som ses i Figur 23 och Figur 24 så minskade andelen fall med kammarflimmer över tid såväl bland bevittnade som icke bevittnade fall. År 1990 uppvisade cirka 59% av alla bevittnade hjärtstopp ett kammarflimmer. Motsvarande siffra år 2022 var 28%. Denna minskning är mycket ogynnsam och förklaras inte av trender i förekomst av allvarlig kranskärlssjukdom. Bland icke bevittnade hjärtstopp har andelen med kammarflimmer minskat från cirka 22% år 1990 till cirka 8% år 2022. Den mest sannolika förklaringen till den hastiga minskningen av kammarflimmer är att ambulansens responstid har ökat stadigt under årens gång (se nedan).
Vad beträffar könsskillnader har män alltid har haft högre sannolikhet att uppvisa kammarflimmer. År 2022 uppvisade endast cirka 10% av alla kvinnor kammarflimmer vid ambulansens ankomst, jämfört med cirka 25% av män (Figur 25).
Andelen hjärtstopp orsakade av medicinskt tillstånd som är defibrillerbara har sjunkit från cirka 45% år 1990 till cirka 24% år 2021 (Figur 26).
Med den tidigare klassifikationen för orsak till hjärtstopp kan man studera hur andelen med defibrillerbar rytm bland personer med kardiella hjärtstopp (dvs hjärtstopp orsakade av hjärtsjukdom) minskat mellan åren 1990 och 2020 (Figur 25. Denna analys kommer inte kunna göras på sikt eftersom SHLR frångått denna klassificering.
Förbättringsarbete
Tidigt larm
Den första länken i kedjan som räddar liv är tid mellan hjärtstopp och larmsamtal (112). I denna analys har enbart de fall som bevittnats av en bystander under perioden 2008 till 2022 inkluderats (Figur 28).
Ovanstående figur antyder en diskret förbättring i tid till larm, vilket kan tydliggöras genom att studera andelen hjärtstopp som larmats inom 3 minuter (Figur 29). Andelen har ökat från cirka 68% till 74%.
Andelen hjärtstopp där larmsamtal kontaktas inom 3 minuter har ökat från 68% till 74% sedan 2008. Detta är en viktig förbättring.
Tidig hjärt-lungräddning (HLR)
Den andra länken i kedjan som räddar liv är hjärt-lungräddning (HLR). Ett ofta använt mått på denna är andelen patienter som erhåller HLR före ankomst av ambulans. Vad beträffar andelen som får HLR av en bystander (person som inte utlarmats till hjärtstoppet) så har den ökat från cirka 29% år 1990 till 64% år 2021. Denna förbättring är sannolikt ett resultat av den omfattande HLR-utbildning som äger rum ute i landet. Som också framgår av Figur 30 så har andelen som fått HLR ökat både bland bevittnade och icke bevittnade fall. Om man räknar in HLR givet av polis, räddningstjänst och SMS-livräddare så har >80% erhållit HLR innan ambulansens ankomst år 2022.
I dagsläget får majoriteten av alla hjärtstopp HLR innan ambulansens ankomst, vilket är resultatet av den folkrörelse som startade på 1980-talet.
Av Figur 31 nedan framgår att i de fall HLR utförts innan ambulansens ankomst så har lekmän oftast varit först att utföra HLR, även om denna andel tycks minska på senare år.
I Figur 32 nedan visas hur mediantiden från hjärtstopp till start av HLR successivt sjunkit från 10 minuter år 1990 till 1 minut år 2021. År 2022, 2021 och 2020 var 75% percentilen lägre än samtliga föregående år det senaste decenniet. Det tyder på att tid till HLR har sjunkit successivt, vilket är oerhört gynnsamt.
Tid till HLR har minskat från 10 minuter till 1 minut, vilket är en sensationell förbättring.
Det föreligger inga könsskillnader avseende tid till HLR (Figur 33).
Tidig defibrillering
Tiden mellan hjärtstopp och defibrillering är helt avgörande för chansen till överlevnad. Tid mellan hjärtstopp och första defibrillering redovisas i Figur 34. Mediantiden har förbättrats lite under årens gång.
Av Figur 35 framgår att en publik defibrillator kopplats på endast i en bråkdel av fallen.
Av Figur 36 framgår att i de fall en defibrillator har kopplats innan ambulansens ankomst, så har den använts (dvs det har skett en defibrillering) i en tredjedel av fallen.
Figur 37 visar hur stor andel av de som hade en initialt defibrillerbar rytm (när publik defibrillator kopplats) som defibrillerats innan ambulansens ankomst. År 2022 noteras den högsta siffran (ca 92%) sedan 2015 (ca 87%). Det skall dock nämnas att dessa data är osäkra på grund av stickprovets storlek.
Ambulansens responstid
Responstiden definieras som tiden mellan utlarmning (från larmcentralen) och ankomst av ambulans till patienten. Som framgår av Figur 38 har responstiden ökat dramatiskt under årens gång. Responstid var 5 minuter (median) under de första åren. Därefter ökar den gradvis och år 2020 var responstiden 12 minuter. Detta är den mest ogynnsamma trenden som observeras i registret. År 2021 och 2022 var mediantiden 10 minuter, vilket är den lägsta siffran under de senaste åren. Ökningen från 5 till 10 minuter har tveklöst försämrat överlevnaden vid hjärtstopp utanför sjukhus i Sverige. Detta är sannolikt den enskilt viktigaste förklaringen till att tid till defibrillering inte förbättrats, och en viktig förklaring till varför andel hjärtstopp med kammarflimmer minskat.
Om vi beaktar andelen fall där ambulansen anlänt inom 5 minuter (figur 39) ses ingen tydlig förbättring. Däremot ses en förbättring i andel fall där ambulansen anlänt inom 10 minuter; år 2022 noteras den lägsta siffran sedan 2017 (figur 40).
Behandling före ambulansens ankomst
Dessa resultat inbegriper endast rapporter från år 2016 till 2022. Vad beträffar utlarmade enheter så var ambulansen först på plats i 76.5% av fallen. I resterande fall var polis, brandkår eller räddningstjänst först på plats. Eftersom dessa enheter också har HLR-kompetens och defibrillatorer i de flesta fordonen så förväntas utlarmning av dessa enheter öka överlevnaden.
I Figur 42 visas vilken typ av behandling som gavs när bystanders utförde HLR. I ungefär två tredjedelar av fallen utförs HLR enbart med bröstkompressioner. I en tredjedel av fallen gav bystandern både bröstkompressioner och ventilation.
I de fall då HLR påbörjades innan ambulansens ankomst hade telefoninstruktion givits till 66%. En hjärtstartare anslöts före ankomst av ambulansen i 10% av fallen och behandling med en defibrillator utfördes i 36% av dessa fall.
Överlevnad
Andelen som överlever 30 dagar
Överlevnaden år 2022 den högsta hittills
År 2022 noteras den högsta siffran någonsin: 12.0% överlevde ett hjärtstopp utanför sjukhus.
Andelen patienter vid liv efter 30 dagar har fram till 2001 pendlat mellan 4% och 5%. Från 2000 och framåt ser man en snabb ökning i överlevnad. År 2000 var 4.6% vid liv efter 30 dagar och motsvarande siffra år 2022 var 12.0%, vilket är den högsta siffran någonsin (Figur 43).
Antal framgångsrika livräddaringripanden
Antalet framgångsrika livsräddaringripanden är ett av de viktigaste måtten på verksamhetens arbete. Denna siffra anger antal fall där behandlingen resulterar i att personen återupplivas och är vid liv efter 30 dagar. Siffran har ökat successivt och uppgick till 677 liv år 2022, den högsta siffran någonsin (Figur 44).
Samband med första registrerade hjärtrytmen
Figur 45 visar andel patienter vid liv efter 30 dagar i relation till den första hjärtrytmen. Som framgår av figuren så ökar överlevnaden bland patienter som har ett kammarflimmer (VF/pVT). År 2022 överlevde cirka 40% av samtliga fall med VF/pVT. Motsvarande siffra under 1990-talet var cirka 10%. Således har överlevnaden i denna gruppen ökat mer än 3 gånger sedan 1990-talet. Bland patienter med asystoli har överlevnaden ökat från <1% år 1990 till 1.5% år 2022. Bland patienter med PEA har överlevnaden ökat från cirka 1% till cirka 7%.
I de fall då ambulansens responstid var högst 7 minuter är överlevnaden närmare 50% bland fall med kammarflimmer (Figur 46).
Ålder och kön
Som framgår av Figur 47 så var överlevnaden bland män och kvinnor likartad omkring år 1997 men den efterföljande ökningen (i överlevnad) är mycket mer uttalad för män. År 2022 överlevde 14.4% av männen medan motsvarande siffra hos kvinnor var 8.1%.
Som framgår av Figur 48 är skillnaden mellan män och kvinnor betydligt mindre om man beaktar initial hjärtrytm.
I relation till ålder ses också tydliga skillnader i överlevnad över tid (Figur 49). Överlevnaden har alltid varit lägst bland äldre individer och likaledes är förbättringen minst uttalad bland äldre. De yngsta individerna har inte gjort någon tydlig förbättring i överlevnad (i denna gruppen ingår även plötslig spädbarnsdöd), vilket däremot unga vuxna har gjort.
Regionala jämförelser
Regionala jämförelser avseende karaktäristik och överlevnad redovisas i Figur 50. Denna typ av diagram skall inte användas för att dra slutsatser om skillnader i olika regioners förmåga att rädda liv. Siffrorna presenteras ändå ojusterat för att presentera faktiska siffror.
Överlevnad
Karaktäristika
| Tabell 3. Karakteristik efter hjärtstopp utanför sjukhus (2015-2022) | |||||
| Hemmet avser hjärtstopp som inträffar på dessa platser. Asystoli, PEA, VF/pVT avser initiala hjärtrytmer vid hjärtstopp. Hjärtsjukdom avser andelen vars hjärtstopp bedöms bero på hjärtsjukdom. | |||||
| Ålder (medelvärde, SD) | Kvinnor (n, %) | Hjärtstopp i hemmet (n, %) | VF/pVT (n, %) | Hjärtsjukdom (n, %) | |
|---|---|---|---|---|---|
| Blekinge | 68.9 (21.9) | 140 (34.7) | 230 (57.1) | 128 (35.5) | 183 (61.2) |
| Dalarna | 66.9 (20.1) | 211 (33.3) | 366 (57.7) | 214 (40.1) | 276 (63.2) |
| Gävleborg | 67.1 (19.2) | 320 (31.7) | 619 (61.4) | 253 (28.5) | 389 (62.0) |
| Gotland | 68.7 (17.3) | 24 (22.4) | 54 (50.5) | 35 (42.7) | 67 (65.0) |
| Halland | 67.8 (19.9) | 284 (31.9) | 549 (61.8) | 237 (30.4) | 330 (60.7) |
| Jämtland | 66.2 (21.3) | 53 (32.3) | 95 (57.9) | 52 (37.4) | 69 (66.3) |
| Jönköping | 66.7 (19.6) | 307 (32.5) | 635 (67.1) | 272 (32.6) | 348 (59.6) |
| Kalmar | 67.1 (23.2) | 327 (33.9) | 610 (63.2) | 266 (33.2) | 373 (60.4) |
| Kronoberg | 66.5 (21.1) | 128 (33.9) | 236 (62.4) | 106 (31.2) | 142 (63.4) |
| Norrbotten | 65.4 (20.3) | 202 (29.4) | 413 (60.1) | 202 (32.8) | 367 (65.2) |
| Örebro | 63.7 (21.2) | 143 (27.2) | 310 (59.0) | 158 (34.3) | 254 (60.8) |
| Östergötland | 64.4 (22.1) | 447 (32.7) | 807 (59.0) | 347 (31.5) | 516 (54.3) |
| Skåne | 65.4 (22.0) | 1037 (31.1) | 2189 (65.7) | 917 (30.4) | 1308 (61.7) |
| Sörmland | 59.6 (168.0) | 286 (31.5) | 541 (59.5) | 247 (32.8) | 350 (55.2) |
| Stockholm | 51.4 (32.4) | 1418 (31.9) | 2468 (56.5) | 1191 (33.9) | 1471 (56.5) |
| Uppsala | 64.0 (22.9) | 248 (28.5) | 546 (62.8) | 232 (30.1) | 356 (57.1) |
| Värmland | 66.8 (18.3) | 118 (31.0) | 247 (64.8) | 117 (37.0) | 173 (59.9) |
| Västerbotten | 61.2 (22.3) | 134 (27.1) | 261 (52.7) | 163 (37.5) | 244 (61.3) |
| Västernorrland | 67.6 (19.2) | 173 (32.9) | 324 (61.6) | 165 (34.4) | 266 (69.5) |
| Västmanland | 64.9 (21.8) | 190 (33.9) | 337 (60.1) | 156 (31.1) | 241 (60.0) |
| Västra Götaland | 64.9 (21.7) | 1649 (32.2) | 3300 (64.3) | 1433 (31.2) | 1893 (58.1) |
Tidsintervaller
| Tabell 4. Tidsintervaller efter hjärtstopp utanför sjukhus (2015-2022) | ||||
| Tidsfördröjningar anges med median och interkvartilavstånd från hjärtstoppets inträffande. | ||||
| Tid till utlarmning | Tid till HLR | Tid till defibrillering | Tid till ambulans ankomst | |
|---|---|---|---|---|
| Blekinge | 3.00 [1.00, 5.50] | 4.00 [1.00, 11.00] | 17.00 [10.00, 26.50] | 15.00 [10.00, 20.50] |
| Dalarna | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 5.00] | 15.00 [10.00, 22.75] | 12.00 [8.25, 18.00] |
| Gävleborg | 2.00 [0.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 15.00 [10.00, 25.00] | 11.00 [8.00, 17.00] |
| Gotland | 2.00 [1.00, 2.50] | 2.00 [1.00, 4.00] | 14.00 [10.50, 19.50] | 11.00 [9.50, 14.00] |
| Halland | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [1.00, 5.75] | 14.00 [10.00, 20.00] | 11.00 [8.00, 16.00] |
| Jämtland | 1.00 [1.00, 2.00] | 2.00 [1.00, 5.00] | 12.00 [8.00, 21.00] | 10.00 [7.00, 15.50] |
| Jönköping | 2.00 [1.00, 4.00] | 3.00 [1.00, 8.00] | 17.00 [10.00, 26.00] | 13.00 [9.00, 19.00] |
| Kalmar | 2.00 [1.00, 5.00] | 3.00 [1.00, 8.00] | 16.00 [10.00, 25.00] | 12.00 [8.00, 19.00] |
| Kronoberg | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [0.00, 7.50] | 15.00 [9.00, 24.00] | 13.00 [8.00, 22.00] |
| Norrbotten | 2.00 [1.00, 3.00] | 3.00 [1.00, 8.00] | 14.00 [10.00, 23.00] | 11.00 [8.00, 16.00] |
| Örebro | 2.00 [1.00, 3.00] | 3.00 [0.50, 7.00] | 15.00 [10.00, 23.00] | 10.00 [7.50, 15.00] |
| Östergötland | 2.00 [1.00, 3.00] | 4.00 [1.00, 9.00] | 13.00 [10.00, 20.00] | 11.00 [9.00, 16.00] |
| Skåne | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [0.00, 8.00] | 15.00 [10.00, 23.00] | 11.00 [8.00, 16.00] |
| Sörmland | 2.00 [1.00, 5.00] | 2.00 [1.00, 8.00] | 15.00 [10.00, 23.00] | 12.00 [9.00, 18.00] |
| Stockholm | 2.00 [1.00, 5.00] | 5.00 [1.00, 11.00] | 14.00 [9.00, 22.00] | 20.00 [10.00, 39.00] |
| Uppsala | 2.00 [1.00, 3.00] | 1.00 [0.00, 6.00] | 15.00 [9.00, 25.00] | 12.00 [8.00, 17.00] |
| Värmland | 2.00 [1.00, 3.75] | 2.00 [0.00, 6.75] | 12.50 [9.00, 19.00] | 12.00 [8.00, 18.00] |
| Västerbotten | 1.00 [1.00, 3.00] | 1.00 [0.00, 4.00] | 17.00 [11.25, 23.00] | 13.00 [9.00, 18.00] |
| Västernorrland | 2.00 [1.00, 5.00] | 3.00 [1.00, 7.00] | 17.00 [13.00, 25.00] | 13.00 [10.00, 19.00] |
| Västmanland | 2.00 [1.00, 3.00] | 2.00 [1.00, 7.00] | 12.00 [8.00, 20.00] | 10.00 [7.00, 15.00] |
| Västra Götaland | 2.00 [1.00, 4.00] | 2.00 [0.00, 7.00] | 16.00 [10.00, 23.00] | 13.00 [9.00, 17.00] |
Hjärnfunktion efter hjärtstopp
Fördubblad överlevnad med oförändrad cerebral funktion
Överlevnaden har fördubblats under årens gång, utan att andelen överlevare med nedsatt neurologisk funktion ökat. Det innebär att i dagsläget räddas dubbelt så många, med lika bra neurologisk funktion som förr.
Under det senaste året har en kartläggning av den cerebrala funktionen (hjärnfunktionen) bland de som överlevt ett hjärtstopp påbörjats. Patientens tillstånd beskrivs bland annat utifrån ett s.k. CPC-score, där CPC står för “Cerebral Performance Categories”. Skalan har fem grader enligt följande:
- En god cerebral funktion
- Hygglig cerebral funktion (klarar sig hemma utan hjälp men kan ha neurologiska resttillstånd)
- Vaken men institutionsbunden
- Svårkontaktbar och institutionsbunden
- Hjärndöd
Distributionen av patienter utifrån uppskattad cerebral funktion vid utskrivningen bland dem som överlevt redovisas i Figur 51. Som ses i figuren har cirka 95% CPC-1 eller 2, vilket innebär en god eller hygglig cerebral funktion.
Under åren 2010 till 2022 ses ingen tydlig trend i CPC-score. Det innebär att överlevnaden har fördubblats under åren, utan att andelen överlevare med nedsatt neurologisk ökar.
Hur många liv kan räddas?
Med hjälp av en statistisk modell är möjligt att skatta överlevnaden i varje region/distrikt under särskilda omständigheter. Således kan överlevnaden i varje region, liksom i riket, beräknas under fördefinierade omständigheter. I Figur 52 nedan visas den observerade (faktiska) överlevnaden och den förväntade överlevnaden i varje region. Den förväntade överlevnaden är beräknad som överlevnaden som skulle föreligga om HLR hade startats inom 1 minut och ambulansen hade anlänt inom 5 minuter. Som framgår här skulle stora förbättringar kunna göras i 36 av 41 distrikt. Dessa omständigheter hade resulterat i över 700 räddade liv per år.
Konklusioner
Registret inkluderar nu 123308 patienter som registrerats de senaste 32 åren. SHLR är en världsunik kunskapskälla som visar att under de senaste 32 åren har överlevnaden för hjärtstopp utanför sjukhus mer än fördubblats och den största förbättringen ses hos män och yngre patienter. Bland patienter med kammarflimmer har överlevnaden ökat hela tre gånger.
År 2022 noteras den högsta överlevnaden någonsin: hela 12.0% överlevde och i vissa grupper (när förutsättningarna var goda) överlevde upp till 60% av fallen. År 2022 var också första året under de senaste 10 åren då det ses en tydlig förbättring.
Ungefär 90 % av fallen som skrivs ut levande uppvisar god neurologisk funktion, men utan någon förbättring under de senaste åren.
SHLR visar att sannolikheten för att drabbas av ett hjärtstopp på grund av hjärtsjukdom och sannolikheten för att uppvisa en defibrillerbar rytm har halverats under åren. Dessa fall (hjärtsjukdom och defibrillerbar rytm) har bäst prognos vid hjärtstopp och de utgör en allt mindre andel av alla fall. Det innebär att forskning och utveckling måste investeras i omhändertagandet av patienter som drabbas av hjärtstopp av andra orsaker än hjärtsjukdomar.
Ambulansens responstid har varit bekymmersam under många år. År 2022 ses en tydlig förbättring, så till vida att andelen fall där ambulansen anlänt inom 10 minuter ökat från cirka 41% till 53% jämfört med år 2020. Detta är en kritisk förbättring som förhoppningsvis fortsätter i rätt riktning.
SHLR visar en dramatisk ökning av antalet fall som erhåller bystander-HLR. I dag får majoriteten av alla fall bystander-HLR, vilket är en potentiellt livräddande behandling. Parallellt med ökad bystander-HLR så har också allt fler individer defibrillerats innan ambulansens ankomst, vilket torde ha ökat överlevnaden.
Skillnaderna mellan män och kvinnor utvecklades gradvis sedan 1990-talet. År 2022 var dessa skillnader större än någonsin, men likt tidigare år försvinner den när man beaktar initial rytm. Den initial rytmen är direkt avhängig av orsak till hjärtstopp och tid till HLR. Som framgår ovan (Figur 31) föreligger dock inga nämnvärda skillnader i tid till HLR, vilket gör att skillnaden istället förklaras av orsaken till hjärtstoppet. Män har oftare kardiell orsak (hjärtsjukdom) och därmed defibrillerbar rytm.
Vården efter hjärtstopp har utvecklats raskt under det senaste decenniet men under denna perioden sågs ingen tydlig förbättring i överlevnaden. Sannolikt har intensivvårdens utveckling motverkats av ogynnsamma trender för andra kritiska parametrar (ambulansens responstid, tid till defibrillering, etc).
Som framgår ovan skulle många fler kunna räddas om tid till HLR och till ambulansens ankomst kunde kortas till 1 respektive 5 minuter. Endast 5 av 41 distrikt i landet skulle inte förbättra överlevnaden om detta kunde åstadkommas. Det återstår således för 36 distrikt att arbeta mot dessa mål.
References
1.
Dudas K, Lappas G, Stewart S, Rosengren A. Trends in Out-of-Hospital Deaths Due to Coronary Heart Disease in Sweden (1991 to 2006). Circulation [Internet]. 2011;123:46–52. Available from: http://dx.doi.org/10.1161/CIRCULATIONAHA.110.964999
2.
Björck L, Capewell S, O’Flaherty M, Lappas G, Bennett K, Rosengren A. Decline in coronary mortality in sweden between 1986 and 2002: Comparing contributions from primary and secondary prevention. PLoS ONE [Internet]. 2015;10:e0124769. Available from: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4420282/